Hallå där! Nu är jag tillbaka, och har, som jag trodde, ONT, ONT och ONT!
Så här gick gårdagen till:
Kom till kirurgen och fick prata med läkaren och bröstsköterskan, de berättade vad som skulle hända under dagen.
Först skulle vi till röntgen och där sprutades det in blå färg vid vårtgården på brösten. Det gjordes för att
portvaktslymfkörteln lättade skulle hittas.
Sedan var vi till mammografin och det sattes in ståltrådar som märkte ut "tårtbitsdelarna" som skulle tas bort. Den lilla tumören var så svår att hitta så de fick lov att göra på ett annat sätt med den. Trycka ihop bröstet i mammografiapparaten, med nån slags hålig, numrerad platta. Då var det lättare att se var tumören var ( det satt en slags metallmarkör där ) och det gick att få dit ståltrådarna där också.
Sedan tillbaka till kirurgen, byta om till de sexiga landstingskläderna, och in på operationssalen där det sattes dropp i armen, blodtrycket kollades, syrgas på. Då kommer narkosläkaren och säger att nu kopplar vi på sömnmedlet, så nu kommer du snart att somna.
-Marie, är du vaken, säger en sköterska!
Är det klart redan?
Kvart i två var nog klockan när jag kom ut till uppvaket! Magnus trodde jag åkte in på operationen vid 10.00, 10.30 nånting. Läkaren sa att det tog lite längre tid än beräknat.
Gissa om jag hade ont när jag kom ut då!?! Fyra vanliga alvedon och en starkare tablett fick jag direkt, men de hjälpte inte, jag hade vrålont! Jag hade så ont så jag grät!
Så småningom kom dom på att bandaget satt väldigt hårt, så när de släppte lite på det så kändes allt ok igen! Fast smärtan fanns ju där, men nu kunde jag andas igen.
Sen fick jag ligga där och piggna till och Magnus kom in. Jag fick kaffe och en macka, gott!
Sen upp på toa, ut och gå lite och känna att allt kändes bra.
När klockan var halvfem, fem fick jag på mig kläder och vi fick åka hem.
I bilen på väg hem sa jag nåt till Magnus, sen satt jag där och funderade vad det var jag hade sagt.
-Magnus, vad sa jag nyss? Inget, svarade han, du har varit tyst ett tag!
Hmmm, min skalle var nog inte riktigt med ändå, TÄNKTE jag att jag sa nåt!!!!
Nu är det dagen efter operationen och det gör ont, men jag lever och ska bli bra!