Här kommer de!!!!!

NU kommer bilderna på före efter när det gäller mina fula opererade bröst. Innan hade jag storlek G på bh-kupan, nu tror jag att jag har kanske C- eller D-kupa!!!!

De övre var inte heller så vackra, men de var åtminstone släta. Men stora och tunga. Dom kunde jag absolut inte jogga med!


Nedanför finns ett av brösten, det som inte blev bra och som jag fått opererat fler gånger. Även om de inte är så fina så är jag nöjd med dem, speciellt storleken!

För alla som funderar på att operera bort sina bröst, så rekommenderar jag verkligen det! Trots att mina bröst blev fula! Lycka till!!!!

Orkar!

För ett halvår eller så, hade jag knappt orkat springa i femtio meter utan att flåsa som om jag skulle dö....NU, IDAG ORKADE JAG SPRINGA I 2,5  KILOMETER! Ett stort grattis till mig. Jag är så stolt över mig själv, faktiskt! Alla som tycker om att springa brukar säga att det ger en sån frihetskänsla....det har jag aldrig förstått förut, men nu idag förstår jag vad de menar! Anna och jag sprang på skogsvägen runt byn och sedan tog vi "helvetesbacken" upp till byn igen, en häftig stigning på kanske 70-75 grader, eller vad det heter, brant i alla fall! Duktiga vi!

Sen får vi se om det snart kommer bilder på mina gamla/nya bröst. Anna skulle hjälpa mig att fota.....!

 

Yeah!!! Yippie!!!

Var till Avesta på vägning igen då! Ahhh, känns bra, sammanlagt minus 20 kilo!!!!
Var satt dom kilona förut? Minns dom inte ( Hi, hi! )! Jag lovar att när jag är färdigviktväktad, eller kanske tidigare, så ska ni få se på "före/efter"-bilder!!! LOVAR!

I går hade vi kalas för min lilla fyraåring Hedvig. Det var för släkten bara. Hon blev så glad för allt hon fick, oavsett vad det var i paketen! Tacksamt! Men det är ju egentligen i dag som hon fyller!

I lördags var jag och barnen och shoppade lite i Avesta. Anna och jag köpte varsin jacka, hon en svart i skinnimitation och jag en militärgrön tunn jacka. De var fina men kanske vi borde ha bytt, skinnjackan var min stil och den jag köpte var Annas stil!!!!!
Efter shoppingen åkte vi och hälsade på Patricia. Hon går också på viktväktarna, men idag är hon "klar" och har gått färdigt på "jämvikt!!!! Duktig kicka!!!

 

En fin frostig vinterbild!

 

 

 

Här är mina "puddingar"!!!

Usch för cancer!

En förälder på jobbet frågade idag hur det är med mig. Jag berättade att jag troligen, efter mammografin, inte har några mer tumörer, men vem vet? Jag tänker hela tiden på det, för det kan ju ha spridit sig vidare....men hoppas inte!
I alla fall berättade han ( föräldern ) om en bekant, ung kille som såg frisk och stark ut, men plötsligt får en cancerdiagnos efter att ha varit till läkaren. Hemskt, en hemsk sjukdom!




Måste hålla med min syster om en sak; hon brukar säga att det är MIN tur att ringa för hon ringer oftast. Jag VET att jag är dålig på att höra av mig, men i ALLA relationer måste det ske en tvåvägskommunikation annars dör relationen ut! Har jag rätt eller? Det kan ju inte vara så att det bara ska komma från den ena parten hela tiden?

Snart är det dags för detta event, men det bör nog försvinna lite mer snö och bli lite varmare först!

                                   VÅR TACK OCH DET SNARAST!

Ett år har gått!

...och idag, om jag minns rätt nu då ( min hjärna verkar lite grötig ), så var det ett år sedan jag genomgick en mastektomioperation, dvs opererade bort mina bröst! Skönt på sätt och vis, men också konstigt. Det VÄLDIGT POSITIVA är ju att jag kan jogga nu, och jag joggar för fullt. Det är så skönt. Förut, men mina G-kupor så gjorde det så ont att springa. Många förstår inte och de sa då att: Köp en bra sportbehå så ska du se att du kan springa!
Visst! För det första kostar en sån minst en tusenlapp, och sen, av egen erfarenhet, så gör det ont ÄNDÅ! Fick höra att jag var lat, men det gjorde ONT!! ONT!! ONT!! Och om jag var lat så skulle jag väl fortfarande vara det och då skulle jag inte springa nu heller! Har jag fel? Eller?

Det står att detta inlägg kom till den fjortonde, men det är fel! Den femtonde mars ska det va!

Mer saknad!

 

 

I dag är det mammas dödsdag! För tjugotre år sedan dog hon i cancer! Denna hemska sjukdom som tar så många liv! Jag kan känna mig lyckligt lottad som fortfarande lever!

 

 

Nån har sagt att det inte fungerar att ge kommentarer! Är det så?

Hoppas inte för jag VILL att ni kommenterar!

 

 

Saknad!

Känns konstigt, men ibland saknar jag mina gamla tuttar. Med mina nya "siliconisar" så fyller jag inte riktigt ut behåar och andra kläder. Jag har heller inte samma känsla i tuttarna som förut! Dessutom så är de ju så fula fortfarande! Visst, jag borde gå och prova ut riktigt rätt storlek på behå, men det har liksom inte "blitt" av. JAG SKA! SEN!

I helgen har jag "svullat" igen. Det var en svägerska som fyllde sextio år, och det bjöds på god mat och en massa annat smaskens. Sen bjöd Anna på god choklad. Men jag smakade bara en ruta. Det som är svårast att hålla sig ifrån är de förbannade ostbågarna eller mina nya favoriter osthjätan....!!!
Annars går det rätt bra att avhålla sig från godis, och allra lättast är kaffebröd

                                 Kaffe med riskaka får det bli när jag är sugen på nåt gott!!!

Här kommer en söt bild på mina små godingar, som bråkar med varann fast jag vet att dom älskar varann också!!!! Trots allt!

It`s a man`s world!

Det stämmer verkligen, jag blir så irriterad och besviken på vårt rättssamhälle, som det så fint kallas, men för vem? Rättssamhälle för vem? Inte för oss vanliga, dödliga, speciellt oss kvinnor!!!!
Min dotter utsattes för ett hemskt brott, som ingen skulle behöva genomlida, och vad händer???
Det läggs ner för inget kan bevisas!!!!! Hon blev inte misshandlad eller utsatt för annat våld eller hot om annan brottslig gärning!!!
Det konstiga i det hela är att efter att Anna gjorde en anmälan så har polisen inte hört av sig vare sig till henne, mig som vårdnadshavare eller personer hon uppgett som "vittnen". Det bara avskrivs!
Det är alltså så att ord står mot ord och då går man på "mannens" ord!!!! Det är helt enkelt för jävligt!!!!!
Vilken tur att Anna trots allt är en stark tjej som orkar stå emot detta, men vem vet egentligen hur hon mår? Jag minns när jag fick cancerbeskedet, ingen erbjöd mig att prata med nån kurator eller nån....det är lika nu med henne!!!! Bedrövligt!
Vi är ju alla olika och jag vet att jag inte visar så mycket av allt jag gått igenom, men inuti känns det och jag tänker hela tiden på hur det kan vara, tänk om cancern spridit sig? Anna visar inte heller så mycket hur hon mår. Jag hoppas hon pratar med mig om hon behöver!

Nu till den här helgen; bad i Vasahallen, tripp till Valbo på shopping, tripp till Avesta, åkt pulka i backen, umgåtts med familjen och motionerat....förvånad att jag orkade så mycket!
Köpte mig ett par byxor i Valbo, skitsnygga beige byxor! Hugo fick en jacka och Hedvig fick två tröjor!!!! Gustav var med och han shoppade också lite. Anna shoppade inte så mycket för ovanlighets skull!!!!