Har joggat idag!

Hå, hå, ja, ja! Tog mig i kragen och satte på mig träningskläderna och var ut och joggade en vända idag. Det var riktigt skönt och jag trodde nog att jag skulle ha tappat mer av kondisen än jag hade gjort. Det var lite drygt, men inte så som jag trodde, faktiskt! Väldigt positivt!
Jag fick inte jogga efter operationen, sa läkaren, men nu har det ju gått cirka en och en halv vecka, så då måste det ju vara okay om jag känner det så.

Presenter!....och trötthet!

Fick en present av Anna, som hon köpte i England när hon var där. Luktar jättegott, eller doftar kanske man säger om parfym!

Somnade på soffan en sväng idag. Sen slocknade jag på eftermiddagen en sväng igen. Kommer tröttheten efter nu? Dvs efter operationen? Är bara så trött, trött, trött...och kanske lite ledsen också, eller lite deppig! Vet inte riktigt!

Fick fina blommor av min syster också och av mina fina grannar Henri och Gabriella fick jag ett halsband i form av en skyddsängel. Verkligen tacksamt! Tackar så mycket!
Vissa saker piggar upp i deppigheten. Har promenerat cirka 45 minuter varje dag efter operationen, men det piggar inte upp på det viset! Näe, trött, trött, trött! Sova kanske? Inte riktigt än!

Hemma!

 

 

 

 

                                         Hemma igen!

Opererades ju igår. Var där strax efter sju på morgonen. Läkaren kom och pratade innan...han undrade om det kunde gå bra med lokalbedövning och jag sa okay. Men om det gör ont då? Ja, men då söver vi dig. När läkaren gått så sa narkossköterskan att hon skulle ge mig nått att "slumra" på. Åkte in på operation cirka tio i åtta. Rullades ut på "uppvaket" 8.30, så det gick snabbt och jag kände inget, men jag vet att jag hörde "dom" prata!
Efteråt så gjorde det inte ett dugg ont alls! Kände faktiskt ingen smärta.
Kvart över nio ringde jag till Magnus efter skjuts och kvart över tio kom han och hämtade mig. Då hade jag redan varit på apoteket och handlat Alvedon och en rosa "rosa-bandet"nessesär. Alvedon är det enda smärtstillande jag tar.
När vi sedan kom till Ica i Hedemora och jag skulle kliva ur bilen, så började det att göra helvetiskt ont; lokalbedövningen var väl på väg ur då!
På kvällningen fick jag blommor utav min syster Inger ( hon hade ordnat det med min dotter Anna ), det är dom som är på bilden! Fina va?
Nu ska detta läka och sedan har jag ett återbesök planerat i december, och jag hoppas analysen av tumören är klar till dess. Sedan blir det troligen strålning.

Dags igen då!

I morgon är det dags igen! Operation! Ska vara på Falu lasarett före 7.30. Det blir en tidig dag igen då! Och hungrig, för jag får ju inte äta frukost. Jag som bara måste ha frukost!!!! Men det går nog bra ändå. I kväll ska jag duscha och tvätta mig med descutan och likaså i morgonbitti.
Fick en massa kramar och "lycka till" på jobbet, både av arbetskamrater och föräldrar! Känns bra tycker jag.
Sedan är det bara att vänta på provsvaren i några veckor. De förra tumörerna var inte aggresiva, så jag hoppas denna tumör inte heller är det. Men det ska väl gå bra hoppas jag.
Ha det bra alla, så hörs vi!

Vem ska man tro på, tro på, tro på.......?

Just så är det! Vem ska man tro på? Läste nyss på en sida om löpning, att det är livsfarligt att motionera om man har en förkylning och ont i halsen. Samtidigt skriver en löpartidning att " nya rön visar att det inte är nån fara att motionera med halsont och lättare förkylning". Skulle ju vara bra för min egen del, då det är så att jag sedan tonåren i stort sett ALLTID har ont i halsen. Jag tror mer att man måste lyssna på kroppen; att om kroppen vill ut och motionera, så gör det, men ta det lugnt!

I dag ringe de från Avesta lasarett och frågade om jag kunde komma ner och göra en lungröntgen, och, javisst, lika bra att få det gjort. Datortomografi av lungorna! Får kanske svar inom en vecka, men innan dess har jag blivit opererad! Hoppas det inte finns några metastaser nu då, men med min otur så vete fan!

I går kom dottern Anna hem från England. Hon har varit där i två veckor och gått på Collegie och bott hos en dam med spindlar! Men det verkade som om hon haft det bra ändå!

             Så här känns mina dagar den senaste tiden: Dom är lite suddiga, och vart går de?

Tankar!

Var ut på en joggingrunda i morse! Det blev cirka 6,5 kilometer, runt sligen och ner till Vikhyttan. Sen tog jag "Helvetesbacken" upp! Det var himla skönt att röra på sig igen. Har ju gått/joggat på löpbandet hemma nu när jag varit lite nere.

Man hinner tänka en massa när man springer...har kollat vänners sidor på facebook, dvs såna träningsnördar som mig, om de får taskiga och negativa kommentarer, men nej, det får de inte!!! Varför får jag det då? Varför retar sig "folk" på mig när det gäller träningen? Har slutat skriva på f-b när jag motionerar så slipper jag få dumma kommentarer!

 

 

Tänk om jag ska dö nu eller åtminstone snart? Jag har så mycket mer att ge och att göra, jag har inte TID att dö nu. Tänker faktiskt ganska mycket på döden. Vi har ju haft med den att göra mycket de senaste åren, eller egentligen hela mitt liv! Mina barn är snart 18, 8 och 5 år gamla, Anna klarar sig nog utan mig, men hennes pappa är ju också död! Värre blir det för Hugo och Hedvig.

 

 

 

Min man Magnus mår ju inte heller nåt bra; i torsdags var han till Falu lasarett och de gick in med en kamera och tittade i hans hjärta. Otäckt! Men de såg inga konstigheter åtminstone! Det var ju bra, men vi vill ju veta varför han mår som han mår!

Metastas?

Jahapp! Då har jag varit till kirurgen i Falun igen då! Fick träffa doktor Anders Cohen. Han frågade vad proffessor Lazlo Tabar berättat för mig när jag var upp sist. Jag berättade vad jag visste och han sa att allt stämde. Sen frågade han: -När ska vi operera det här då?
Så snart som möjligt sa jag och tänkte mig inom en månad som snabbast, men vet ni...nästa torsdag blir det. Dagkirurgi som första gången. Vad jag inte vet är om det skulle bli strålning eller cytostatika efteråt....-Det tar vi sedan när vi vet vad det är för slags tumör, sa doktorn. Han sa att det kunde vara en metastas, men det troligaste var att det var bröstkörtelvävnad som blivit kvar...men med min otur så bestämmer jag mig för det värsta!!! Lika bra det! Då kan det bara bli bättre!!!! Men....jävla skit, jävla skit, jävla skit!!!!! VARFÖR SKA JAG DRABBAS HELA JÄVLA TIDEN?????
Tänker ibland att det snart är dags för mig att återse min storebror Roger, som gick bort alldeles för tidigt vid 47 års ålder! Är det så? Jag vill ju se mina barn växa upp först!!!
Jag är inte redo att dö just nu!!!! Så det så!

Jävla cancer!

Jaha, då har jag varit till Falun igen då! Inget vidare kul! Knölen jag känt ÄR EN JÄVLA CANCERKNÖL!!! Den ska bort, bort, bort! Usch vad ledsen jag blir ändå! Ledsen och arg! Jag vill inte ha mer sån här skit! Kan det inte räcka nu?
Läkaren jag träffade i Falun heter Lazlo Tabar, tror jag. Han är professor och jobbar i Uppsala, men idag var han alltså i Falun. Han var jättebra, förklarade allt så bra.
Jag hade ju som vanligt intalat mig att "knölen" var en förhårdnad efter operationen eller att det var nåt som alltid funnits där, men som kändes nu när jag gått ner i vikt. Men nejdå, krångel så klart!
På onsdag ska jag till Falun, kirurgen igen och sedan blir det till att vänta, vänta och vänta....på operation igen. Nu ska "knölen" och en lymfkörtel tas bort.
Men än är jag inte besegrad - jag ger mig aldrig - cancern ska inte få vinna över mig!

Bäver!

 

 

Bara så vackert! Jag älskar att fota solupp/nedgångar!

 

Åkte ner till Vikhyttan för att kolla på vad bävern ställt till med!

Den har fällt ett träd över vägen och fällt en hel massa på sidan av vägen.

Jag såg den simmandes en dag när jag var ut och motionerade, men idag syntes

den inte till alls! Ungarna tyckte det var spännande!

 

Här är bäverhyddan. Den går ut i vattnet en bit också!

 

HÅRT arbete för bävern!

 

 

 

Kalasigt!

Här har vi haft kalas i flera dagar nu. Det är mannen i huset som fyllt år! Han sa att det var den bästa födelsedagshelgen han nånsin haft! Han fyller egentligen på måndag!
I torsdags hade vi en överraskningsfest, då han inte visste nåt! Hans dotter Malin hade varit till Leksand och köpt en matchtröja åt honom, MED autografer på. Sedan hade hon fixat en Leksandstårta också, men först åt vi smörgåstårta som jag fixat. Tröjan fick Magnus av Malin och Johannes, Anna och Emil och av mig.
På fredagen var Emil och Magnus till Leksand på hockey. Det var en present från Anna och Emil. Till råga på allt så VANN Leksand.
Igår, lördag hade vi det sedvanliga kalaset, med gofika: tårta, cheesecake och olika kakor! Mums!

 

 

Puss på dig, gamling!