Förbannade cytostatika!

Solen skiner därute, men vad gör jag - ligger inne och mår så svindåligt som man kan! Så här illa har jag väl aldrig mått förut!!!! Gör några tappra försök att gå runt byn, eller bara sitta i solen en stund...men det känns som spyorna sitter i halsgropen. Det är jobbigt!
Mia och Jessica ( min bror Rogers fru och dotter ) kom över en sväng. Hedvig fick en födelsedagspresent och jag fick en fin påskblomma att ha på trappen. Det var ett tag sedan sist vi sågs.
Kan inte dricka kaffe, för det smakar blähh, vissa dofter tål jag inte! Känner mig som en stor belastning just nu! Orkar inte det här! Usch och fy!!!! Nu går jag och gräver ner mig nånstans!

Läsvärd pocketbok!

Håller på att läsa Kristian Gidlunds pocket "I kroppen min". Jag känner igen mig i väldigt mycket av hans tankar och i det han går igenom. Nu hoppas jag dock att min historia inte slutar som hans gjorde.
Inte ännu i alla fall. Jag tror inte att jag nånsin känt den smärtan han kände för han genomgick nog en betydligt större operation än jag, jag tog "bara" bort mina bröst, nåt jag enkelt kan leva utan, medan han tog bort magsäck och mjälte och kanske annat också! Vilka hemska plågor han måste ha haft!
Livet kan vara tufft med många motgångar! Det är tur för mig att jag kan förhålla mig så positiv ännu!

Mår illa!

Usch, jag mår så illa! Fick den femte behandlingen idag. Nu mår jag så himla illa! Åkte en sväng till Avesta på kvällningen, men jag hade en spypåse med mig i fall att!!!! Behövde dock inte använda den som tur var!

Fötter och kalas!

Igår hade vi kalas för vår lilla femåring. Fast egentligen fyller hon i morgon. Men de flesta brukar ha tid på helgerna, i veckan kan det bli stressigt!
Hedvigs bästis Sofie kom hit, det var kul tycker vi. Hedvig hade själv bestämt hur hennes tårta skulle se ut, den skulle vara lila med fjärilar på. Visst vart den fin?!?

Jag är bara glad att vi hade kalaset denna helg, för nästa helg har jag precis fått nästa behandling av cellgifter, så då kanske jag inte mår så bra! Jag har mått riktigt bra den här omgången, så jag hoppas det blir lika nästa gång, men det vet man ju aldrig.
Mina fötter ser fortfarande hemska ut, jag flagnar och det känns "duvet" i tårna. Det verkar ta tid att tillfriskna i fötterna.

Titta så mina fötter ser ut! Men när skinnet ramlar bort så blir det rosa babyhud under ! Och detta beror alltså på inflammation i fötterna, på grund av cellgifterna!!!!! Ser äckligt ut.
Jag har nu bara två cellgiftsbehandlingar kvar, sen är det dags för strålning i Uppsala.

Här är Hedvig med några av presenterna, mycket lila för det är favoritfärgen! Vår söting!

Motion, motion, motion!

Har nyss tagit mig en 45 minuter lång promenad i skogen här runtomkring! Naturen är underbar trots allt! Jag menar snön kan jag vara utan, men det är vackert med snö!
Innan jag började med behandlingen så orkade jag springa åtminstone 6 kilometer i ett sträck. Nu orkar jag gå cirka 4 kilometer i alla fall, kanske mer men det är bäst att ta det lugnt, annars skäller syrran på mig!!! Undrar när det blir så att jag orkar jogga som förut då?

Idag var Hedvig och jag till tandläkaren. Hon fick sina tänder "besiktade". Sedan fick hon en massa saker också; 2 ringar, en katt och en tatuering! Bara för att hon var så duktig! Snällt!

Förtydligande!

Jag kanske ska förtydliga att jag inte tycker att människor är underbara för att de ger mig blommor och annat, utan de är fantastiska för att de bryr sig, visar att de tänker på mig och att de inte är rädda för att umgås med mig eller fråga hur det är och så vidare! Tack allihop för er omtanke!

Ni underbara människor!

I går var jag och barnen upp till Falun. Skulle träffa cancerläkaren Greger från Uppsala.
Han är en väldigt bra och gullig läkare tycker jag. Han berättade om den fortsatta behandlingen som jag ska genomgå. Nåt som var bra var att han berättade att de som drabbats av svåra biverkningar, så som jag gjort, klarar av behandlingen bättre än andra! Studier i Finland hade påvisat det! Det låter ju bra. Men jag ser inte fram emot strålbehandlingen som jag kommer att få.

 

 

Dessa vackra tulpaner fick jag utav Henri och Gabriella en dag. Verkligen vårfina!

 

 

På eftermiddagen idag kom en arbetskamrat hit - på fika bara trodde jag!

Med sig hade hon en massa grejer.

 

 

 

Detta underbara fick jag utav Berith. Ett ljus, handkräm, duschkräm och parfym!

Tack så jättemycket! Kram!

 

 

 

Denna helt otroliga blomgrupp fick jag av mina härliga arbetskamrater och av skolpersonalen, ni är helt fantastiska! Tack så väldigt mycket!

 

Tänk att få vara så priviligierad att ha så många underbara människor runt omkring sig. Helt otroligt!

 

 

De flesta människor jag mött under denna min sjukdomsperiod har "tagit" mig för den jag är och inte nån pestsmittad människa som man är rädd för! Min sjukdom smittar ju inte!

 

Barnen på arbetsplatsen är ju för härliga; jag var dit och hälsade på en dag. Jag tog av mig mössan som jag oftast har på och som ni vet har jag knappt nåt hår kvar, men barnen bara: Åh Marie, vad fin du är! Har du klippt dig?

Jag blir rörd när jag tänker på alla dessa underbara!!!

Tack!!!!

 

 

 

 

 

Orkar inget!

Livet känns jobbigt just nu. Känner att jag inte lever på riktigt. Jag bara sover och äter, sover och äter. Tillochmed så att jag somnade i stolen när jag fick behandlingen sist. Jobbigt! Vaknade av att munnen var öppen och jag dreglade!
Jag har inte orkat skriva nåt sen sist för jag är så himla orkeslös.
Men nu verkar våren ha kommit, och krafterna börjar sakta komma tillbaks. Magnus och jag satte oss i trädgårdsmöbeln som Magnus bar ut. Sedan sparkade han och barnen fotboll en stund. Mot väggen var det riktigt varmt faktiskt. Vad härligt ändå ( mitt i det outhärdliga!!! ).

Behandling!

Idag har jag varit till Falun och fått behandling. Inte kul! Nu mår jag dåligt igen ( redan )!!!
Kom hem vid tre-tiden och somnade på soffan direkt! Trött! Trött! Trött! Naturligtvis krångel, som vanligt, det gäller ju mig! Picclineröret hade åkt ut en bit, så de fick ringa röntgen och kolla hur röret satt i kroppen när den sattes in. Nu sitter den så mycket ute, att om det blir så att den åker ut längre, så måste de sätta in en ny! KRÅNGEL! TYPISKT!