Färga håret!

I går ringde jag till kirurgen och frågade lite saker inför operationen, jag frågade också om det var okej att färga håret, för jag börjar bli rätt gråhårig nu, men det tyckte inte sköterskan att jag skulle. Jag måste ju duscha och tvätta mig med descutan innan operationen, och det sliter nåt enormt på håret, sa hon.
Hrmmmm, jag får väl se fördj..... ut då!!!

Jag befinner mig oftast bakom kameran, men ibland blir jag med, minsann!!

Tyvärr så syns inte mitt långa röda hår på korten! Hoppas det inte ramlar av sedan!

Usch, jag börjar bli rejält nervös inför operationen! Hur ska mina bröst se ut efteråt? Visserligen får jag väl inte se direkt hur det blev, omplåstrad och bandagerad som jag säkert blir. Ont, ont, ont kommer det säkert att göra! Om det ändå vore över!

Knölar!

Tog en promenad för en stund sedan och därefter blev det en dusch. Nu känns den stora tumören i bröstet rätt rejält!
Innan mammografin så kändes den inte alls, sedan efter diagnosen så kunde jag ana den, men nu så KÄNNS den! Den kan ju inte ha växt nåt särskilt på dessa få veckor utan det måste väl vara jag
som " växt i" den! Men snart ska den bort och aldrig mer komma tillbaka, det ska ingen av dem, det har jag bestämt!
Så känns det ibland; att det är jag som bestämmer, sen kommer hopplösheten över mig och jag blir deppig.
Humöret går upp och ner, och ibland tänker jag inte ens på cancern.


En fin bild från förra vintern istället;

Två av mina fina, härliga barn; Hugo och Hedvig.

Julklapparna!

Glömde berätta vad jag fick av tomten. Jag fick en stickad, jättehärlig kofta och en "smyckesstol". Tack, snälla tomten!

Dan efter dan....

I går var det alltså julafton, vi var ner till brorsan och fick mat där. Gott!
Blev kvar några timmar! Magnus jobbade 12-timmars skift så han var inte med.
Tyvärr så kom ingen tomte på dagen, nä, han var hit med klapparna på natten.
Barnen som skulle ge tomten en kram i år, men han hade väl för mycket att göra!
På kvällen när Mange kom hem så öppnade vi klapparna, Hugge var i extas och har varit det hela dagen!
Han fick "bara bra julklappar" sa han.
På kvällen vid 22-tiden skjutsade jag in Anna till Hedemora kyrka. Hon skulle vara med och sjunga på julvakan, Sen skulle hon till Gustav och sova över där. Om det inte varit så sent skulle jag ha stannat och lyssnat när de sjöng, men jag var ju trött! vad beror det på då; cancern eller att man helt enkelt är småbarnsförälder? Har hört att andra blivit mer trötta än vanligt när de fått en diagnos som min.
Men det var en fin julafton trots allt ( får låta bli att oroa mig - jag vet att jag är en sån människa som inte visar så mycket känslor, men jag kan ju inte gråta bort livet, eller...?!?! ).


Här kommer några fina bilder.

Dan före dan....

"Varför måste man gå upp klockan åtta när man är ledig?" sa Anna när vi åt frukost.
Man ska inte sova bort livet, för man vet aldrig när det slutar!!!

Anna och Hedvig

Hugo

Magnus

Det är dom här personerna som jag lever för!!! Varje dag!

Häromdagen

I måndags var vi ju som sagt till Falun. Därefter sjukskrev jag mig och var hemma både måndag eftermiddag och hela tisdagen. Så himla ont som jag har i brösten av alla provtagningar - hur ska det då bli efter operationen? Jag har fått ett preliminärdatum, den 5:e januari. Dagkirurgi.
I går ringde Mats från mammografin, knölen i vänster bröst är också en tumör och måste avlägsnas. Den tar dom bort samtidigt. S k tårtbitsoperation.

Den här fina julgruppen kom min storebror Roland och hans fru Karin hit med igår, för att muntra upp mig lite!

Här är min söta Hugotomte. Kanske den riktiga tomten kommer snart? Det är bara nån dag kvar nu!

I går var jag och Magnus till Falu lasarett. Först på mammografin och gjorde ultraljud och det togs en massa prover, vävnadsprover och cellprover. De har hittat en liten förändring i vänster bröst också!
Skulle få snabbsvar senare på eftermiddagen, visserligen var inte de 100-procentiga, men, men..!
Efter det ( som tog ca 1,5 timme ) åkte vi ner till kirurgen. Där satt det massor av folk och väntade. Jag hade tid klockan 10.00, men vi fick vänta i en halvtimme innan det blev min tur.
Vi träffade en läkare där som berättade en massa om operationen och sedan undersökte han mig. Han tog också blodtrycket på mig - jag som alltid har normalt blodtryck - nu var det något förhöjt! Men det var normalt att det var lite högt, sa läkaren. Alla är väl lite rädda för vad som komma skall!
Efter att vi pratat med honom så skulle det tas en massa prover igen, inför operationen. Vi fick träffa en bröstcancersköterska som var helt underbar. Trots att jag är lite rädd så känns det bra när det finns så fantastiska människor där!

En härlig dag i december. Hela familjen var ute på gården och lekte i snön.

Det här är dottern Anna som älskar snön!

pepparkakshusbakning.

Igår gjorde barnen ett pepparkakshus! Visst blir det fint? Lite kristyr bara så är det klart!
Hedvig åt nog mest non-stop. Inte blev dom osams och inte brände sig någon heller! Lyckat!!

Nervös?

I morgon ska vi till Falu lasarett alltså. Snön vräker ner och det känns inte kul att tänka på morgondagen, både för vad som komma skall och vädret; ut och köra i detta väder, inte kul!
Hoppas att det blir operation snart, så jag slipper gå och vänta och tänka på den.

Första informationen

Jaha, nu tänkte jag börja blogga om de senaste veckornas händelser! Jag blogga!?!?
Det trodde jag nog inte själv, men nu är det dags.

En helt vanlig lördag i november styrde jag kosan mot Borlänge. Det var dags för mammografi, efter 6 amningsfria månader. Jag hade alltså skjutit på det ett halvår för jag ammade ju min lilla Hedvig rätt länge, hon var 2 år ungefär när jag slutade amma.

Efter cirka en vecka och nån dag fick jag ett brev att jag skulle till Falu lasarett för nya bilder och få träffa en läkare. Jag intalade mig att det var som för Patricia, inget fel, inga cellförändringar, INGET helt enkelt, bara dåliga bilder.
När jag skulle in till läkaren sedan så märkte jag att nåt var fel, de var så väldigt omhändertagande.
Och jodå, en knöl hade de hittat i mitt ena bröst. Va, har JAG bröstcancer? Det kan inte vara möjligt!De kollade också lymfan och där hittades en
som inte såg ut som den skulle. Det blev provtagning på både knöl och lymfa.
Några dagar senare var det dags igen, ultraljud och magnetröntgen, nervöst, jag hade inte gjort nåt liknande förut. Min äldsta dotter Anna följde med som stöd. Tack Anna!
Dagen efter ringer läkaren när jag är på jobbet; vi har fått svar på provet från lymfan, godartat, men... vi har hittat en till knöl i samma bröst, den syntes inte med ultraljud utan vi såg den med magnetröntgen, sade han.
Måndag morgon ska jag till Falun igen, mammografin på ultraljud först och sedan till kirurgen för att diskutera ingreppet som kommer. Där står vi nu!