Onsdag 14 mars
Min mors dödsdag tillråga på allt! Kom hit vid 9.00 i morse. Blev sittandes ett tag på kirurgmottagningen. Blodprov togs på handen. Vägde mig, fick träffa inskrivnings- och narkosläkare.
Klockan 11.00 kom jag till avd.11. Fick sitta i dagrummet och vänta, fick en kopp kaffe i alla fall.
Ca 13.30, efter ca 2,5 timmes väntan fick jag komma in på ett rum. Hu, så hemskt! 5 bäddar i rummet, med mest gamla tanter - och så jag då!
Plastikkirurgen kom och ritade på mig, hur snitten skulle läggas och vad som skulle tas bort.
Sköterskorna verkar inte ha så mycket koll heller, för en var in och frågade om jag ville ha nåt smärtstillande och att jag skulle säga till om jag fick ont! Jag har ju inte gjort nåt än!!!!!
Torsdag 15 mars
Vilken helvetesnatt jag haft, nervös har jag varit, tanten mittemot har tjatat hela natten om nåt. Ska man behöva genomlida detta när man står inför nåt stort, hemskt själv?
In i duschen nu, det är ju snart dags.
Jag rullades ner till operationen ca 07.30, till operationsrummet 8.00, då det var meningen att operationen skulle börja. Men den kom inte igång förräns vid 10.00.
Mina bröst ska skäras bort och jag ska få proteser lagd mot revbenen oc ovanpå det siliconbröst!
Vaknar efter narkosen och spyr som en gris; galla, galla, galla! Det blir gult överallt!
Vet inte vad klockan är nu, men till avdelningen kommer jag vid 20.45.
Ska jag ringa Mange och Anna? Nä, jag orkar inte nu!
Försöker sova, men vid 22.00 ringer Mange. Jag kan knappt prata, har en stor böld på läppen ( har jag fått stryk? ) och halsen känns som sandpapper ( allt efter intuberingen ).
Magnus hör inte alls vad jag säger, men han är nöjd av att höra att jag lever.
Det kändes som jag bara sövdes ner och vaknade igen bara sekunder efter! Men det borde väl vara åtminstone en fem timmar eller nåt!
Fredag 16 mars
Morfinsprutor, panodil, heracillin och fragmin m.m.
Plötsligt får jag besök av Henri och Gaby, som åkt upp bara för att besöka mig. Senare kom också Anna in med "segt" godis som jag önskade mig.
Skönt att något händer för det är så förbannat tråkigt att ligga här!
Lördag 17 mars
En hemsk dag som går i gråtens tecken. Usch, vad har dom gjort med mig, vad jag ser ut; har 3 dränage på varje sida och en kateter. Ett dränage tar dom bort ganska snart och det gör ONT!!!!!
Söndag 18 mars
Precis när ett dränage på varje sida håller på att tas bort kommer min älskade familj för att hälsa på, vill inte att barnen ska se eländet så de får vänta.
Hugo och Hedvig är lite återhållsamma, jag ser lite konstig ut med slangar och grejer. Men snart får jag kramar av dem.
När de skulle hem sedan så ville Hedvig inte släppa mig utan jag skulle följa med hem. Stackars liten!
Måndag 19 mars
Idag har plastikteamet varit hit och tittat på mig. Allt såg finfint ut sa dom.
Sen gick jag till dagrummet för att äta frukost, men oj, vilken dålig kondis jag har, svettig och helt slut efter att ha gått i korridoren ner bara!
Tisdag 20 mars
Idag tänkte jag att jag skulle duscha av mig och tvätta håret, ska bli så skönt!
Trodde bara inte det skulle vara en sån procedur och ta sån tid att få klartecken att duscha. Plastikdoktorn skulle tillfrågas, bndagen tas bort ( vissa ), det skulle pratas och diskuteras, så duschen blev av först på eftermiddagen!!!!!
Onsdag 21 mars
Plastikdoktorn kommer och kollar mig, allt ser bra ut, hemfärd i morgon då, säger han. Jag har ju fortfarande 2 dränage kvar, hur blir det med dom?
Man kan åka hem med dom och sköta dom själv. När det är dags att ta bort dom kan man åka till sin vårdcentral och få hjälp.
Ja, ja, vi gör väl så då!
Torsdag 22 mars
Sköterskorna förbereder för hemfärd, de visar hur jag ska göra med det enda dränaget som är kvar nu, ett tar dom bort. Jag klär mig och väntar på läkaren som ska komma och kolla att allt är OK, och väntar, och väntar......!
Hur länge ska jag vänta på att få åka hem? Plötsligt kommer han och då säger han att imorgon blir det nog hemfärd för mig! Va, jag skulle ju få åka hem idag ju! Åh, jaha ja, då fixar vi det!
Papper ska skrivas, sjukvårdsmaterial plockas fram som jag ska ha med hem och en undersökning och omläggning görs!
Sent omsider går jag från avdelningen och kilar in på apoteket, handlar det jag ska ha och sedan far jag med min älskade familj hemåt! Så skönt!
Bearbetning av operationen:
Allt man upplever ska väl bearbetas på nåt vis, jag drömde mardrömmar om neonorangeröd köttfärs som dansade framför mina ögon, det var hemskt, mina bröst nedmald till köttfärs!!! Huuuuu!!!!!!
Dränagen från brösten!
Jag hade en skyddsängel med mig, som jag fick av Henri och Gaby!
Jag såg rätt pigg ut ändå!
Min utsikt från sängen!
Tack alla ni som ringde och piggade upp min dag på lasarettet; Mange förstås, Patricia, syrran, bror Christer och Kristina, Birgit, Henri och Gaby och Anna. Och tack alla andra för ert stöd på olika sätt.
Jag ska fixa det här! Kram på er!
Vilken resa......Men det är bra att skriva, det gör jag. Skönt att du är hemma.....:) Kram
SvaraRadera