man ( jag ) så himla deppig och ledsen!!! Saknar storebror som försvann för lite mer än två år sedan, vädret får mig att deppa ihop, funderar på livet och min sjukdom...är den helt borta? Jag kan ju inte vara helt säker.......!
Människor jag möter säger att "Ingen vet ju när den ska dö egentligen"! Det vet jag ju, men när man har ett sjukdomshot över en så blir det väldigt verkligt!
Många dör ju i cancer runt i kring en just nu! Det känns inte bra! Själv har jag ju aldrig känt mig sjuk, men cancer känns ju inte, säger folk. Jag förstår nu varför jag var så trött i höstas och inte orkade det jag ville!
Trodde det berodde på att jag är småbarnsförälder....! Eller att jag blivit äldre....!
Men i alla fall, jag har och har haft huvudvärk ett tag, hoppas den går över snart, det är kanske det som gör mig deppig!?!?
Det blir väl bättre! I morrn kanske!!!
Här kommer en bild jag tycker om, som brors fru Irene fotat på mig och Kurt!
Kanske jag blir lite gladare av att titta på fina bilder!
Var kom dom lockarna ifrån?
Tandfen kommer ofta till oss!
Mina små sötingar! Och coola Hugo!
Jag känner igen den där känslan att det "svänger". För min egen del trodde jag att mitt liv skulle begränsas till min lägenhet då jag inte orkade gå ut till parkeringen. Men efter många turer mellan Borlänge, Falun å Uppsala blev det sakta (å då menar jag sakta) men säkert bättre. Jag halkade bakåt några steg mellan varven...... Visst är det påfrestande i ditt fall att leva i ovisshet om sjukdomen är borta helt, och alla tankar som finns där som du är ensam om. Men jag vill att du ska veta att jag tänker mycket på dej å de dina, å skickar helande å värmande tankar till dej. Ha de nu så gott, så hoppas vi att sommaren kommer snart. (typ nästa vecka när jag får semester) Kramar i massor. Stina
SvaraRadera