En fin vår!

I torsdags var jag ner till Uppsala på förberedelser inför strålningen. Bussen gick 8.30 från Hedemora och var framme i Uppsala vid 10.15. Jag hade inte tid förräns klockan 11.00, men fick komma in direkt. Där gick en sköterska igenom hur proceduren ska gå till, biverkningar och lite annat. Sen så tatuerade de mig på sidorna och mellan brösten. Gjorde lite ont!
Allt som allt tog det kanske tjugo minuter, sen var jag klar! Jahapp, vad göra? Upp till restaurangen som låg i samma hus och köpte mig en macka och en morotskaka. Gott! Gott!
Sen köpte jag mig en glass och satte mig i solen utanför där och väntade på att bussen skulle gå hem.
Klockan 14.00 gick bussen och var i Hedemora 15.55 ungefär. Lång dag för lite information och tatuering!

Påsken firades med påskmat hos Kurt och Irene. Mycket gott på faten, men det blev för mycket, orkade inte allt jag tog åt mig. Träffade bror Christer och hans fru Kristina där.
Barnen gick också påskkärring en dag. De var så himla fina, och fick en hel massa godis!

 

 

Här är jag och Hugo som fina påskkärringar!

 

 

 

 

I går firade vi Magnus bror Henrik som fyllt 40 år i mars, men då kunde inte vi närvara, så vi tog det nu i stället! En liten överraskningsfest var det! Och han blev överraskad! God mat först, sen lite kubbspel och så kaffe, saft och tårta, mumsigt värre!

 

 

Några fina dagar har det verkligen varit! Våren är härlig!

 

 

Illa...jag mår illa!

På skärtorsdagen var jag upp till Falun på sista cytostatikabehandlingen. Grannen Henri följde med. Trodde att jag skulle bli skitdålig, men det blev jag inte...i alla fall inte direkt. Påsken kom och firades. Blev bjuden till bror Kurt på påskmat. Storebror Christer och hans fru Kristina kom ner från Örnsköldsvik. Det var god mat, trevligt sällskap och väldigt fint väder...varmt!

En dag gick jag, Hedvig och grannarna Kicki och Dorotee´ ner till bäverhyddan. En promenad på ca 1,3 kilometer. Det gick bra, inga problem, inte ens Hedvig gnällde. När vi hade kollat en stund på hyddan (  i värmen ) fick jag en värmevallning, svetten rann, kändes obehagligt. Tror att jag fick ett blodtrycksfall eller att jag svimmade. Tur att Kicki fick tag på mig. Fick en dextrosoltablett av henne, och efter en liten stund mådde jag bra igen. Men sen på kvällen och ett tag efter det så har jag mått dåligt. Det dåliga måendet kom inte direkt denna gång! Konstigt! Känner att jag mår illa bara av att tänka på Falun och alla hemska medicinen. Bläääähhhh!

Blommor och jordgubbar!

Jahapp! I morgon är det dags för sista cellgiftsbehandlingen! Eller lilla helvetet om man så vill! Usch, så hemskt det kommer att bli. Det enda jag ser fram emot med det är att få bort picclinen. Det ska bli skönt! Visserligen så har den ju inte varit i vägen så mycket, det enda har varit att jag måste plasta in bandaget när jag ska duscha! Annars har det gått bra!

I förrgår tog jag på träningskläderna och skorna. Sen testade jag en joggingrunda. Det gick rätt bra, jag orkade 1.3 km i sträck utan att stanna, men idag satte jag av igen på en joggingtur, Nu orkade jag ca 2,5 km utan att stanna! Inte illa va?

 

 

Mmmm!

Jag har fått mani på jordgubbar, för just nu smakar de underbart!!!!

 

 

 

 

 

Dessa fina blommor överraskade mina arbetskamrater på Bikupans förskola, personalen på Garpenbergs skola och före detta arbetskamraten Gunilla mig med idag! Ni är så snälla och värd en miljon kramar! Tack! De passar fint till påsk!

 

 

 

Strålning!

Jaha, nu har jag fått kallelsen till Uppsala Akademiska. Läste i broschyren om behandlingen. Där stod det bland annat att det var bra om man åt upp sig innan behandlingen. Man fick gärna äta glass och choklad till middag och inte äta lightprodukter! Patienter som får i sig ordentligt med näring klarar behandlingen bättre, står det. Hmmm, jag har ju gått ner i vikt, inte vill jag då gå upp i vikt igen. Tur jag redan har några kilo för mycket då! Ha, ha!
Snart har jag behandlats klart med cytostatikan, det ska bli så skönt! Men jag räknar med att bli skitdålig igen nu den sista gången. Då tar de också bort picclinen. Visserligen har det gått så bra med den, men den har ju suttit där på armen i alla fall!

Min mamma gick bort i cancer för 24 år sedan. Först fick hon en hjärnblödning, som hon återhämtade sig riktigt bra ifrån. Kanske fick hon då reda på att hon hade cancer, vad vet jag? Men några år senare blev hon dålig och inom en vecka efter att jag fick veta läget så avled hon. Man dör väl inte av cancer inom en vecka? Man borde väl känna sig sjuk längre? Eller? I alla fall så var det så att läkarna trodde att det hade börjat med livmoderhalscancer ( tror jag det var ). Men mamma sa aldrig nåt till oss barn om det.
Jag var nyligen in på gyn och tog prov. Jag tänkte innan att jag skulle få negativt svar där också, men nej, allt var bra tack och lov. Nåt positivt i alla fall!

Igår tog vi en promenad i skogen. Vi hittade en stig som var jättefin att gå. In i mörka skogen och ner till Vikhyttesjön. Där tittade vi på bäverhyddan. Den är riktigt stor nu. Tyvärr så såg vi ingen bäver.
Testade hur långt det var ( endomondo ). Nästan tre kilometer. Där blir det nog många promenader skulle jag tro.

...drygt!

Denna gångens behandling har jag mått så dåligt! Det har varit hemskt, illamående och spyorna har suttit i halsgropen, trött så in i vassen, orkeslös och deppig - inte kul!
Sen har jag tröttnat på den fula, flintskalliga personen som stirrar på mig när jag ser i spegeln. Det hjälps inte att andra säger " Du är så fin och passar så bra så där"! Det känns hemskt! Jag ser ju ut som en väldigt gammal person, inget fel på gamla, men JAG är ju inte så gammal!!!! Usch, jag kan spy på mig själv och denna jävla sjukdom!!!!
Ja men ta på dig peruken då!!!! Nej, jag trivs inte i den, det känns som jag har ett spännband runt huvudet.
Och just det här att jag innan behandlingen hade jobbat upp min kondition, så jag orkade springa mer än sex kilometer i ett sträck....nu orkar jag ju inget och så måste jag börja om från början igen.
Jag får skippa "blodomloppet" och "vårruset" som jag hade tänkt vara med på i vår, men Anna och jag ska nog vara med på "Iformloppet" i september ändå, för man får ju gå runt banan. Eller så får Anna skjutsa mig i rullstol!!! Ha, ha!

 

 

Hedvigs fina konstverk som hon gjorde av tuschpennor och glitterlim, som hon fick i present av Mia och Jessica! Det ska ramas in så småningom!

 

 

 

 

Jag fick denna fina påskuppsättning av Mia och Jessica som var hit och hälsade på en dag!

 

 

 

 

Jag går ut på promenad nån gång ibland, fast det tar emot!