På skärtorsdagen var jag upp till Falun på sista cytostatikabehandlingen. Grannen Henri följde med. Trodde att jag skulle bli skitdålig, men det blev jag inte...i alla fall inte direkt. Påsken kom och firades. Blev bjuden till bror Kurt på påskmat. Storebror Christer och hans fru Kristina kom ner från Örnsköldsvik. Det var god mat, trevligt sällskap och väldigt fint väder...varmt!
En dag gick jag, Hedvig och grannarna Kicki och Dorotee´ ner till bäverhyddan. En promenad på ca 1,3 kilometer. Det gick bra, inga problem, inte ens Hedvig gnällde. När vi hade kollat en stund på hyddan ( i värmen ) fick jag en värmevallning, svetten rann, kändes obehagligt. Tror att jag fick ett blodtrycksfall eller att jag svimmade. Tur att Kicki fick tag på mig. Fick en dextrosoltablett av henne, och efter en liten stund mådde jag bra igen. Men sen på kvällen och ett tag efter det så har jag mått dåligt. Det dåliga måendet kom inte direkt denna gång! Konstigt! Känner att jag mår illa bara av att tänka på Falun och alla hemska medicinen. Bläääähhhh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar