Höst

 

 

Ett vackert motiv, man ser himlen i vattenpölen.

 

 

 

 

Så onödigt att kasta en sån här sak i skogen eller efter vägen. Hur ska den kunna brytas ner? Inte ens om hundra år.....!

 

 

 

 

Nu börjar denna tid, eller den har väl varit ett tag, men det är vackert och väldigt mysigt, men den här tiden är mörk och dyster och risken finns att man blir deprimerad.

 

I går var Hugo på Halloweenmaskerad som sexorna på skolan anordnade och idag var han på party i Folkets hus i Garpenberg. Han ränner!

I morgon blir det också nåt i Folkets hus, då ska vi dit alla 3, Hugo, Hedvig och jag!

Sedan så är det höstlov nästa vecka och då har jag tagit semester för att göra en massa saker, både själv och med familjen!

 

 

 

Stöld!!!!

Dottern ringde hem från Uppsala och berättade att hon glömt att sätta igång lyset på cykeln. Då hade en gammal gubbe sparkat till henne och skrikit åt henne att hon skulle ha lyset på! Senare på dagen så skulle hon cykla hem, då var cykellampshållaren stulen från cykeln....kanske gubben blev så sur att han följde efter henne och ville jävlas!!!!

Hallå!!! Vem då????

Alla säger att jag är så fin i håret nu när det växt ut litet. Det är grått och alldeles krulligt i nacken. Det är ju bara det att jag känner då inte igen den gamla kärringen jag ser i spegeln, vem fan är det????

Svett och spy!

Guuud, så jag svettas!!! Det rinner svett på min panna, kroppen är överhettad! Och så mellan svettningarna så håller jag på att frysa ihjäl!!! Det är så jä... hemskt! Läkaren sa att det kunde vara klimakteriebesvär, men det kunde också vara biverkningar från Letrozolen som jag äter eller implantatet jag får! Detta kommer väl att hålla på i några år till, ska ju få implantaten i två år! Hu!!!!

I dag har jag ätit hur mycket godis som helst...nåt slags överdoserande, så nu skulle jag kunna gå och peta fingrarna i halsen och spy, usch, så jag mår!!!! Det får jag ta igen i morron, då blir det en mils joggande i rask takt...minst!
Nu är det slut på frosseriet!!!!

Igår var syrran hit och övernattade här. Hon var till Folkan i Garpenberg på "Grassride" tror jag de hette. Nåt band med nån hon känner. Det hade varit pyttelite folk där, men de hade varit kanonbra. Tyvärr så hade jag ingen barnvakt och sen är det väl inte min sorts musik heller. Men det är ju synd att det inte kommer folk när det anordnas något!
Fast det förstås, det anordnas ju filmkvällar, och det är jag inte intresserad av för det är bara filmer jag redan sett och har i filmhyllan. Då går jag ju knappast dit. De kan väl ta nåt jag inte har sett!

Röntgensvaret!

I dag när jag hämtade posten ( vi har lantbrevbärare ) så hade jag fått svar från lasarettet. Jag var ju på röntgen av bröstkorgen för ett tag sedan. Vilken glädjande nyhet! Inga fler misstänkta tumörer kunde ses!!! Jag grät till och med en liten glädjetår! Vilket skönt besked det var! Jag hade intalat mig det värsta, som vanligt, för då kan det ju bara bli bättre!

Det är ju aldrig kul att gå och vänta på besked trots att läkaren inte trodde det var nåt, men nu är det klart för denna gång i alla fall. Nu väntar jag på att få komma till en sjukgymnast. Det stramar under armen på den sida jag blev strålad, och trots att jag kan använda armen så tyckte läkaren att jag skulle få några övningar för att öva upp armen igen.

Som ni förstår så kan det vara så att jag är tjatig och berättar samma sak om och om igen, men jag har inte mycket till minne och jag läser inte alltid tidigare inlägg, så då blir det kanske tjatigt! Det får ni stå ut med, för det får ju jag. Jag får stå ut med en människa som glömmer det som nyss sades och det jag nyss tänkte jag skulle göra! Min dotter Anna tycker att jag inte lyssnar när hon pratar, men jag har nog bara glömt! Så är det! Hoppas minnet kommer tillbaka nån gång.

En bra helg!

Det blev en rätt bra dag idag då! Först på förmiddagen joggade jag tre kilometer runt sligen och byn. Sen åkte vi till Avesta för att kolla på Malin och hennes lag när dom bowlade. De förlorade med 19 - 1 till slut! Inte så kul kanske!
Efter det åkte vi till en kinamatsrestaurang och smockade i oss god mat. Tog en efterrätt också för en gångs skull! Gott! Hedvig lyckades ha ner ett glas i golvet så det gick i kras!!!
Sedan for vi till Karlbo och fikade hos Per och Patricia. Hem kom vi när det nästan var läggdags för barnen. Gjorde en brasa och sitter och myser framför teven.

I går hade vi också en bra dag. Anton kom hit och lekte med Hugge först. Sedan packade vi ryggan, snörade vi på oss bra skor och gick en lång sväng i skogen. Hedvig tyckte vi skulle ta med en plastpåse ifall vi hittade nån svamp! Vi hittade massor, mest trattkantareller men även några stora gula kantareller. Att gå drygt sex kilometer på tre timmar...då förstår ni kanske hur mycket svamp det fanns! Ungarna tyckte det var kul, men Hedvig fick lite ont i benen.

"Rosa bandet" & Respekt!

 

 

 

Oktober månad är rosa bandet aktuellt! September var prostatcancermånaden. Lika viktiga båda två, även om prostatacancermånaden inte syns lika mycket ( tyvärr ).

 

Min son Hugo frågade mig idag om han kunde få min "rosa bandetrosett" som jag har på min jacka. De hade tittat på Lilla aktuellt i skolan och han var den enda i klassen som visste vad den betydde, sa han. Nej, det kan han inte, men däremot kan jag köpa en ny till dig, svarade jag...trodde väl inte att han var intresserad eller förstod vad den betydde! Där ser man.

 

Den rosa rosetten på bilden är nog förra årets rosett, för den nya har nåt slags mönster och inte "fingeravtryck".

 

 

 

Nåt jag tänkt på och som jag tror jag skrivit om tidigare är detta med storleken på oss, det vill säga våra kroppar och hur vi behandlas. Förra helgen var jag till Kupolen i Borlänge och shoppade. Jag tänkte på det då, att alla expediter var såååå trevliga och frågade om jag behövde hjälp, och behövde  jag det så hjälpte de gärna till. Det skulle ha varit för trettio kilo sedan, då fick jag en blick som med avsky vandrade över hela min kropp, och sedan inget mer, ingen hjälp eller möjligen ett. Hmmmpf, men här då! Typ!

Nåt liknande råkade dottern Anna och jag ut för i Uppsala. Vi var ner på stan och shoppade. Det finns flera gallerior där och vi "råkade" gå in i en av dem och upptäckte då att det var "den dyra" gallerian. Samma sak hände där; expediterna blängde på oss uppifrån och ner med avsky. Här handlar då inte vi, sa vi högt, satte näsorna i vädret och gick därifrån. Usch, så fult!

Då var det visserligen trettio kilo mindre men vi såg väl ut som bonnläppar!!!!

 

 

Respekt tack!

 

 

 

 

 

Kissa på sig?

I går var jag till Avesta Lasarett på röntgen av bröstkorgen. Tog lite komp från jobbet så slapp jag känna stressen att jag måste tillbaka! De satte in en slang i armvecket och berättade hur det skulle gå till. När de sprutade in kontrastvätskan så skulle det bli varmt i kroppen och så skulle det kännas som om jag kissade på mig, men det gör man inte, sa dom. När det var dags så kändes inget och så kändes inget, men plötsligt blev jag alldeles varm och så kändes det som jag kissade på mig! Guuuud, så obehagligt! Men - jag kissade faktiskt inte på mig!!!!

Det skulle ta minst en vecka tills svaret kommer. Jag har ju haft och har fortfarande ibland ont i lungorna ( tror jag det är ) på nätterna. Det gör skitont och jag kan inte sova då. Läkaren i Falun tyckte att det var lika bra att ta det säkra före det osäkra. Han trodde dock inte att det var nåt, i alla fall inte en strålskada på lungan, för då borde det göra ont hela tiden, sa han. Hoppas det inte är några nya förbannade tumörer bara. Så jag får vänta och vänta...det är vad livet går ut på ibland verkar det som!

Springandet/motionerandet har legat på is några dagar...jag har inte haft tid eller lust....men jag borde!!! Jag ska!!! Tar väl löpbandet en sväng när ungarna lagt sig.
På nåt konstigt vis är jag lite "mätt" nu när jag nått målet att orka en mil utan att stanna. Men jag vet att jag måste fortsätta. Jag har saker att se fram emot.

Just det; saker att se fram emot....när jag säger så kommer jag ofta på mig själv att fundera på framtiden typ; lever jag då, nästa jul, eller nästa sommar, kommer jag att få se barnen bli stora? Ja men det ska jag väl, det tänker jag i alla fall. Som jag sa till Magnus häromdagen; Om en läkare skulle säga till mig att jag bara har si eller så lång tid kvar att leva sen ska du dö, så skulle jag svara att: - Nä, det har jag inte tid med! Jag har så mycket jag måste göra och vara med på, så jag hinner inte dö nu!!!

Strålskada?

 

 

 

Så här såg jag ut under armen jag fick strålning! Det gjorde ont! Kändes som svår solbränna. Skinnet lossnade och jag fick som ett öppet sår. Fick nån slags gele´igt omslag att ha på, då kändes det bättre.
På tisdag ska jag till Avesta på röntgen av bröstkorgen. Leta efter strålskada eller andra hemska saker....hoppas de inte hittar nåt sånt! Prover skall tas i morgon, kreateninprover, varför vet jag ej, men så är det!

Folk frågar hur det är, och visst är det skönt att folk bryr sig, men jag orkar och vill inte vara sjuk nåt mer nu!!!! Jag vill vara frisk, jag vill vara som jag var förut! Jag vill inte vara en sjukdom! Jag vill inte vara cancer! Jag vill inte! Nog! Nog nu!

                            Helvetes jävla sjukdom!