I dag när jag hämtade posten ( vi har lantbrevbärare ) så hade jag fått svar från lasarettet. Jag var ju på röntgen av bröstkorgen för ett tag sedan. Vilken glädjande nyhet! Inga fler misstänkta tumörer kunde ses!!! Jag grät till och med en liten glädjetår! Vilket skönt besked det var! Jag hade intalat mig det värsta, som vanligt, för då kan det ju bara bli bättre!
Det är ju aldrig kul att gå och vänta på besked trots att läkaren inte trodde det var nåt, men nu är det klart för denna gång i alla fall. Nu väntar jag på att få komma till en sjukgymnast. Det stramar under armen på den sida jag blev strålad, och trots att jag kan använda armen så tyckte läkaren att jag skulle få några övningar för att öva upp armen igen.
Som ni förstår så kan det vara så att jag är tjatig och berättar samma sak om och om igen, men jag har inte mycket till minne och jag läser inte alltid tidigare inlägg, så då blir det kanske tjatigt! Det får ni stå ut med, för det får ju jag. Jag får stå ut med en människa som glömmer det som nyss sades och det jag nyss tänkte jag skulle göra! Min dotter Anna tycker att jag inte lyssnar när hon pratar, men jag har nog bara glömt! Så är det! Hoppas minnet kommer tillbaka nån gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar