I går var jag till Avesta Lasarett på röntgen av bröstkorgen. Tog lite komp från jobbet så slapp jag känna stressen att jag måste tillbaka! De satte in en slang i armvecket och berättade hur det skulle gå till. När de sprutade in kontrastvätskan så skulle det bli varmt i kroppen och så skulle det kännas som om jag kissade på mig, men det gör man inte, sa dom. När det var dags så kändes inget och så kändes inget, men plötsligt blev jag alldeles varm och så kändes det som jag kissade på mig! Guuuud, så obehagligt! Men - jag kissade faktiskt inte på mig!!!!
Det skulle ta minst en vecka tills svaret kommer. Jag har ju haft och har fortfarande ibland ont i lungorna ( tror jag det är ) på nätterna. Det gör skitont och jag kan inte sova då. Läkaren i Falun tyckte att det var lika bra att ta det säkra före det osäkra. Han trodde dock inte att det var nåt, i alla fall inte en strålskada på lungan, för då borde det göra ont hela tiden, sa han. Hoppas det inte är några nya förbannade tumörer bara. Så jag får vänta och vänta...det är vad livet går ut på ibland verkar det som!
Springandet/motionerandet har legat på is några dagar...jag har inte haft tid eller lust....men jag borde!!! Jag ska!!! Tar väl löpbandet en sväng när ungarna lagt sig.
På nåt konstigt vis är jag lite "mätt" nu när jag nått målet att orka en mil utan att stanna. Men jag vet att jag måste fortsätta. Jag har saker att se fram emot.
Just det; saker att se fram emot....när jag säger så kommer jag ofta på mig själv att fundera på framtiden typ; lever jag då, nästa jul, eller nästa sommar, kommer jag att få se barnen bli stora? Ja men det ska jag väl, det tänker jag i alla fall. Som jag sa till Magnus häromdagen; Om en läkare skulle säga till mig att jag bara har si eller så lång tid kvar att leva sen ska du dö, så skulle jag svara att: - Nä, det har jag inte tid med! Jag har så mycket jag måste göra och vara med på, så jag hinner inte dö nu!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar