Var ut och gick en sväng på kvällningen. Stannade till och pratade med svägerskan Irene. Hon har också gått ner i vikt, men med "viktklubb". Hon berättade vad hon väger nu och frågade vad jag väger och en massa annan viktprat. När jag gick därifrån sedan funderade jag på mig själv; jag vill egentligen inte gå ner så mycket i vikt, kanske fem, sex kilo bara. Det jag försöker är att hålla vikten nu och inte gå upp nåt mer än det jag gjort under cytostatika- och strålbehandlingen. Jag vill hålla mig i hyfsad form genom att röra på mig, jogga, gå stavgång, promenera och få njuta av vår underbara natur. Att orka röra på mig utan att behöva kämpa och att slippa känna det som första gången som jag och Gabriella skulle ut och jogga; efter femtio meter så trodde jag att jag skulle dö - men nu klarar jag att springa hur långt som helst känns det som....åtminstone fem, sex kilometer utan att stanna. I går sprang jag tre kilometer nerför backarna här, sedan vände jag och sprang uppför i cirka två och en halv kilometer. Kändes hur bra som helst, jag bara flög fram....Idag har jag förstås lite träningsvärk! Det botas med mer träning i morrn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar