Jag är så irriterad på att vi måste betala för maten på jobbet; visserligen är det bra pris och väldigt bra mat - men - barnen nyser, snorar och petar i vår mat, den hinner bli kall och ibland hinner man knappt äta upp!
Jag blir så irriterad på att min fritid inte är MIN! Vi måste gå på utbildningar på kvällar! På vår fritid alltså! Ja, men då ska man vara glad att arbetsgivaren satsar på oss och ger oss utbildning!
Jag är så irriterad på att inget blir gjort, vare sig här eller där!
Jag blir så irriterad på att inget längre är särskilt kul! Varför inte det då?
Jag inser att jag efter min halvårslånga sjukskrivning bara retar upp mig på massor av saker! Beror det på sjukdomen? Eller på nåt annat kanske? Jag kanske har fått ett annat humör, mitt tålamod kanske tryter, kanske jag fått insikt i hur det verkligen är...!!!!
Jag är trött på det här!!! Ja, men bli politiker då eller engagera dig fackligt!!! Jag har ingen lust med det! Det ska lösa sig ändå!!!!
Jag orkar inte vara den starka som klarar allt!!! För det gör jag inte!!!
Jag försöker, men ibland räcker inte det!
Som jag sa till en vän i dag: det syns inte utanpå hur det känns inuti!
Jag tror jag måste lugna ner mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar