Att HATA någon.

Vilket hårt ord - hat! Hur kan man älska någon den ena dagen, för att hata den nästa dag? Svänger det så himla fort? Jag hatar ingen, vad jag känner just nu. Jag HATAR min jävla sjukdom, den har förstört så mycket för mig och min familj. Mest har den förstört tid och livet men också ens känslor och förtroenden...svårt att förklara men...så är det. Men just att hata andra människor, varför då? Man kan tycka mindre om dem eller tycka att nån är dryg eller helt enkelt att man inte trivs med dem, men återigen...HATA!?!? Jag förstår det inte. Gör ni?

Ikväll blir det god mat med storebror Kurt och hans familj. Hoppas det blir gott. Sen teve och kanske kolla om nån smäller raketer. Det tänker inte vi smälla av i år, men förmodligen så gör andra det och då får man väl titta och lyssna, eller? Hoppas på ett gott nytt 2015, som blir bättre än detta år. Det börjar ju bra med vår resa nu i januari! Ska bli så skönt att åka bort. Jag har aldrig åkt utomlands till ett sånt ställe i januari tidigare - Teneriffa blir det ( en vecka )!!!!

 

 

 

Julen är förbi - en resa fick vi!!!

Jah, nu är julen över! Detta var nog en av mina och familjens bästa jular, kändes det som...inga sura miner, alla var glada och vi hade trevligt hela dagen och dagarna runt omkring julen.
Tydligen så hade jag varit snäll för jag fick många fina klappar; en härlig och fin tröja, handkräm ( flera stycken ), tvål, örhängen, en ängel ( jag samlar ), flera doftljus och en underbar resa! Hela familjen fick en resa till Teneriffa utav Anna. Barnen fick fina julklappar också verkade det som, de var nöjda i alla fall. Mat fick vi hos bror Kurt och Irene...har nog blivit en tradition nu. Vi måste bjuda igen! Får se när det blir.

En morgon när jag vaknade frågade jag Magnus om han ville med ut och jogga. Ja, sa han. Jag trodde jag hörde fel så jag fick fråga igen. Men i alla fall så blev det en tur på cirka sju kilometer ( tror egentligen att det är längre ) och det var jättehärligt. Solen sken och inte var det särskilt kallt heller!
Jag hade dubbar på men Magnus körde utan, han har inga...men vi måste nog köpa ett varsitt par
Icebugs om vi ska springa på vintern.

 

 

 

 

Fatigue?

http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/for-patienter/Vardagen-forandras/Trotthet-vid-cancer/#vad_kan_man_gra_t_fatigue

Detta måste vara vad jag drabbats av nu. Mådde så här under cytostatikabehandlingen också, men detta är än värre alltså! Detta är inte "normal" jultrötthet eller vad man nu vill kalla det! Man måste orka något mer än jobbet, eller????

Stockar, stenar och mammografi!

I går var jag till Falun på mammografi. Fyra bilder togs, sen fick jag vänta en stund innan jag fick komma in till läkaren. Det var Lazlo Tabar som jag fick träffa. Han hittade något svart vid mitt ena siliconimplantat. Han tyckte inte det såg ut som en tumör sa han. Sedan kollade han med ultraljud hur det såg ut. Han sa då att det var ett serom, en slags vätske- eller blodansamling. Det kunde man se genom att trycka på stället. Via ultraljudet såg man då att det liksom "rann" strålar iväg från "den svarta knölen". Seromet var cirka 1 - 1,5 cm stort. Jag blev lite rädd först och trodde nästan att det var en sån där "jävel" igen. Sedan kollade han mina armhålor också, men det såg bra ut, inga konstigheter i lymfkörtlarna. Bra det!

 

 

Var ut och joggade en sväng idag, men det var lite för mörkt i skogen. Trots pannlampa så var det lite farligt för det var stockar och stenar och trädrötter hela tiden. Dubbarna var på så det var inte halt i alla fall. Men jag tog det lugnt ändå, jag vill inte bryta nåt ben eller vricka nån fot nu till jul! Stigen såg ut som bilden ovan.

 

 

 

Cytohjärna!!!!

Läste nyss Expressen. Det fanns nåt om Tomas Brolin, föredetta fotbollsspelare. Nu undrar jag varför ingen skriver om att han har gått upp så mycket i vikt? Hade det varit tex Pia Sundhage eller nån annan kvinna så hade det skrivits något direkt. Nåt att den inte tar hand om sig, eller så!!! Kanske det finns nåt nån stans men jag har inte sett det. Jämställdhet?

Tog mig nyss i kragen och tog fram löpbandet och sprang/gick i en timme. Skönt att bli svettig! Det tyckte jag verkligen inte innan jag gick ner i vikt, då var det bara obehagligt. Bara en kort promenad gjorde mig svettig.

Undrar hur mitt blodtryck är? Varje morgon när jag vaknar så är jag skittrött, och när jag kliver ur sängen så känns det som om jag är full i cirka en minut. Måste hålla mig i väggen för att inte ramla omkull. Frågade på facebookgruppen ( om bröstcancer ) som jag är med i och nån föreslog att jag ska kolla trycket. Borde väl det då!
Detta med tröttheten och minnet som jag tjatar om, det är inte som vanlig trötthet och absolut inte minnet...det är nåt helt annat. I facebookgruppen förstår folk vad jag pratar om, det är INTE det att jag börjar bli gammal och glömsk, utan att hjärnan inte fungerar. Igår var jag in till Hedemora för att handla vissa saker, men när jag kom hem hade jag inte handlat det jag skulle!!! Eller att jag åker nån stans men kommer inte ihåg vad jag skulle göra, bara att åka hem igen. Eller så tänker jag att "det här" ska jag skriva om i bloggen, men det försvann. Så här är det hela tiden. Eller så tänker jag en tanke och svisch, så är det borta på en sekund! Jag måste skriva lappar hela tiden och hoppas att jag kommer ihåg var jag lagt dem! Cytohjärna kallas det!!!!

Så snålt!

Vad snålt, min arbetsgivare har dragit in julbordet i år!!! Vi ska få en julklapp i alla fall! Visserligen äter vi julbord på jobbet, men den betalar vi för. Dessutom är risken stor att man får en nysning eller nån annans fingrar eller mat i den.....! Näe, detta är inte bra, känns väldigt negativt och gör att man känner att man inte vill "ställa upp" för jobbet, om ni förstår vad jag menar!
Samma sak med arbetskläder; häromdagen fick jag snor på byxorna och bajs på min tröja...kul, ska det vara på detta viset? Bedrövligt att vi inte får arbetskläder, vare sig inne- eller utekläder och skor. Blir så jä... förbannad! Hade detta varit ett mansyrke så hade de haft ALLT!!!!
Känner att om jag skulle få chansen så drar jag direkt, byter jobb alltså! Ingen tvekan!!!!

 

 

Jag vet att jag irriterar mig väldigt mycket, men det beror på den förbannade cancern och alla behandlingar. Detta är liksom inte jag, jag brukar inte bete mig på detta viset och reta mig på ALLT!

Död dator?

Min dator har dött! Jag måste nog skaffa en ny för detta inlägg skrivs på miniplattan, eller vad det heter.

Har läst massor med inlägg på facebook och fastän jag inte är nån expert så måste jag säga att svenskarna är fruktansvärt dåliga på att stava och de gör konstiga särskrivningar eller vad det heter; typ sjuk sköterska. Ofta får man gissa sig till vad nån menar.

Jag har inte joggat nåt på hela två veckor. Tog tag i saken idag och joggade fyra kilometer i
slow motion. Kändes rätt bra ändå.

Idag var det en rätt bra dag. Vi har varit ute mycket, promenerat i skogen och åkt i backen på madrasserna.

Häromnatten vaknade jag upp och kände mig jättekonstig. På nåt vis fick jag för mig att jag skulle dö, det kändes som om min sista stund var kommen. Sedan försvann jag bort i sömnen. Nu dog jag ju inte, men på morgonen kom Hedvig in och kramade mig och grät och sa -Jag vill inte att du ska dö mamma!
Det var verkligen en konstig upplevelse!

Ishockey

 

 

I går överraskade vi ( Anna och jag ) familjen, genom att åka till Leksand på hockey. Vi lurade dem lite och sa att vi skulle ut på vandring i skogen, hoppa bungyjump och lite sånt. Anna hade fixat biljetterna. Magnus trodde att vi skulle på nån julmarknad sa han.

 

 

 

 

 

Leksand ( herrarna ) mötte Örebro i SHL och vann med 3-2. Bra det när vi tittade för en gångs skull.

Magnus har pratat många gånger om att vi ska åka upp på hockey hela familjen, men det har aldrig blivit av. Han har varit dit med andra, dottern, min Anna och hennes pojkvän och sin bror tror jag han hade med en gång, men ALDRIG familjen! Jag ( och Anna ) fick ta tag i saken!

 

 

 

 

 

På 80-talet var jag, min bror Roger och en kompis ofta till Leksand på hockey. Men så fick man familj och hade inte tid för sådant. Men nu är barnen så pass stora att de kan följa med. Kanske det blir fler gånger nu då!

Hugo sa att; -Den här matchen är episk!

 

 

 

 

 

Lite gott fick vi med oss hem också. Handlade man i shopen för en viss summa så fick man en sån här, och det gjorde vi! Gött göttigött gött! Eller nåt sånt!

 

 

 

Japp! Vi överlevde! 22 november 2014

 

 

Dagen till ära så laddade vi upp med havregrynsgröt! Gott!

 

 

 

 

 

Laddade och på väg! Tog tåget till Stockholm, från Uppsala!

Tog "fuljackor" på, så att vi kan skänka dem till Stadsmissionen i Stockholm och till de hemlösa!

En god gärning på samma gång!

 

 

 

 

 

Jadå, det var hit vi skulle; på Stockholm Tunnel Run!

Så kul!

 

 

 

 

 

Här har vi kommit till startområdet! Sååå mycket folk!!! Över 42 000 personer ska springa loppet!

Medan vi väntar på att få starta så börjar eliten att gå i mål!

 

 

 

 

 

Chipet som mätte tiden satt fast på skon! Sen fick vi handskar och väst.

Alla skulle springa i västen, antingen gul, som vår, eller i en orange "Charity"väst.

 

 

 

 

 

På väg ner i tunneln. 3000 startande i varje startgrupp. Så häftigt att få vara delaktig i det här!

 

 

 

 

 

Startled 7, vår start, 3000 personer alltså! Starttid klockan 13.00.

 

 

 

 

 

Suddig bild inne från tunneln, men det beror på att jag springer! Man kan se att det faktiskt inte är så trångt där inne! Två vätskestationer fanns det. På den sista fick vi pepparkaka och glögg!

 

 

 

 

 

Två lyckliga "målgångare"! Vi gjorde det och vi SPRANG HELA TIDEN! En hel MIIIIL!!!!

Trots uppförs- och nerförsbackar så sprang vi!!! Bra gjort av oss!

Tiden vi sprang på blev 1 timme och 22 minuter!

Ett minne för livet!

Efter loppet fick vi en "goodiebag" med medalj, dryck och godis. Plus lite reklam förstås!

Så himla roligt!

Vi insåg att vi var alldeles för varmt klädda. Det var varmt i tunneln och vi klädde oss för vädret som var ute!

 

 

 

Snart så!

Snart är det dags...! Ja, ni som inte vet får veta på söndag, om jag överlever!!! Vi hörs då!

Irritionerad? Eller?

I helgen som gick skulle jag tvätta. Jag är femtio år, jag flyttade hemifrån när jag var 18-19 år. Jag har tvättat mina och min familjs kläder och annat sedan dess. Aldrig har det varit något krångel, förutom då när tvättmaskinen gick sönder. Men för ett bra tag sedan så började tvätten att se konstig ut: mörk tvätt fick gråvita ränder och ljus tvätt fick mörka ränder lite här och var. När det var som värst så knäppte jag kort på detta. Visade upp dem för affären där tvättmaskinen är köpt. Ska det vara så här? -Jodå, det var inget konstigt, bara tvättmedelsrester, du måste göra ren tvättmaskinen med dessa tabletter, kostar bara cirka 100:- för nio tabletter. Börja med två tabletter och kör maskinen i 95 grader! Sen gör du som det står på förpackningen med jämna mellanrum!
Varför har ingen berättat detta tidigare? Ingen har nånsin pratat om några tabletter och rengöring av en tvättmaskin. Förresten, varför har det aldrig tidigare i mitt liv blivit så här konstiga ränder? Mycket mystiskt! Jag har alltså levt utan dessa i mer än trettio år och inte drabbats av detta förräns nu!!!! Va?!?!

Alltså, denna trötthet som jag drabbats av...vad ska jag göra? Sjukskriva mig för att sova? Jag springer, jag motionerar för att motverka detta, men...lyckas jag? Nä!

Jag vet inte om det är sjukdomen eller kanske tröttheten som gör att jag blir irriterad för allt. En sån sak som att jag frågar nåt barn om en sak, så måste alltid nån vuxen som är i närheten, svara åt barnet. Fattar de inte att jag försöker få igång en konversation med barnet? Jag arbetar som förskollärare och vill få igång barnen i "pratet"....men det fungerar inte så bra!


Är det cancern som gör det? Kanske bara tröttheten? Eller nåt annat? Ingen mer cancer nu bara, det orkar jag inte!!!!

 

 

 

För gammal?

Så frustrerande det kan vara ibland; barnen skulle duscha, Hedvig råkade blöta ner sina trosor och jag frågar; Tog du rena trosor eller har du haft dem ett tag? Svar:-Nej! , Vad svarar du på?Har du tagit dom rena? Svar: -Nej! -Har du haft dom ett tag? Svar: -Nej! Hmmmm, jag blir tokig!!!! Det känns ibland som om jag är alldeles för gammal för att ha så små barn!!!!

 

 

Min lilla tjej Anna har varit hemma i helgen. Precis som hon sa så gick helgen väldigt fort! Jag hade tänkt springa en långvända denna helg, men jag kände mig lite lat, så det blev bara en femkilometersrunda! Det är så konstigt, för ibland går det "som en dans", medan det andra gånger tar emot nåt enormt! Jobbigast är alla dessa backar som finns här, men nu har jag hittat en vända på cirka sju-åtta kilometer. Vet inte riktigt hur långt det är för endomondoappen i telefonen funkade inte, som vanligt!!!! Men mina beräkningar är som sagt, cirka sju-åtta kilometer!!! Det är bara det att de sista två ( ? ) kilometrarna går uppför!

 

 

 

 

Det var ju Fars dag nu i helgen. Vi firade både far och kladdkakans dag. Gott var det!

 

 

 

Höstlov!

Har just haft en veckas höstledigt! Det var skönt och välbehövligt! Vi hittade på lite saker med barnen, för det sammanföll så att Magnus hade ledigvecka också!
Jag vet inte om det är sviter efter alla behandlingar eller om det är vintertrötthet, men jag är så TRÖTT just nu. Jag är skittrött när vi sitter framför teven på kvällen, men sen kan jag inte somna och så måste jag upp flera gånger varje natt och kissa, eller så håller jag mig hela natten för jag är verkligen svintrött. Men då är jag så kissnödig på morgonen när det är dags att gå upp. Pest!!!

I alla fall så motionerade vi i måndags, åtminstone Hugo och jag. Vi spelade på x-boxen ( friidrott och lite annat ), var ut och sprang en sväng och körde "Må bra´s" dvd "Få bättre förbränning". Både Hugo och jag hade träningsvärk från helvetet dagarna efter, det var hemskt. Sen var vi till Framtidsmuseét i Borlänge i tisdags. Mycket spännande saker fanns det där. Vi träffade på Håkan som jobbar där och pratade lite med honom. När vi var klar där så gick vi och åt på Kinarestaurangen.
På onsdagen var vi på bio; "Pojken med guldbyxorna". Den var bra men läskig, sa Hedvig.
På torsdagen åkte jag, Hugo och Hedvig ner till Anna i Uppsala. Vi var till Ikea och shoppade litet, likaså på fredagen i Gränby. Skor till mig blev det och något annat. Vi åkte buss också, till Akademiska. Ungarna tyckte det var spännande, speciellt Hedvig som inte brukar åka buss.
Det var skönt att få träffa Anna igen, det blir ju inte så himla ofta nu när hon bor så långt bort.
Jag vill att barnen ska ha lite fina minnen av saker vi gjort tillsammans ifall att...!!!

 

 

Här äter vi frukost i Annas kök i Uppsala. Lägenheten ligger i Gränby.

 

 

 

 

 

Barnen hittade en stor lövhög att hoppa i. Det blir så fina färger nu när det är höst!

 

 

 

 

 

Detta är Garpenbergs fina kyrka i mörker!

Vi var hit och satte ljus på mammas och pappas grav och sedan ett i minneslunden, för min storebror Roger, som "slog följe med änglarna" för fyra och ett halvt år sedan ungefär. Han var ju bara 47 år så det var alldeles för tidigt! Men tiden går så fort. Fortare och fortare ju äldre man blir!

 

 

 

Höst

 

 

Ett vackert motiv, man ser himlen i vattenpölen.

 

 

 

 

Så onödigt att kasta en sån här sak i skogen eller efter vägen. Hur ska den kunna brytas ner? Inte ens om hundra år.....!

 

 

 

 

Nu börjar denna tid, eller den har väl varit ett tag, men det är vackert och väldigt mysigt, men den här tiden är mörk och dyster och risken finns att man blir deprimerad.

 

I går var Hugo på Halloweenmaskerad som sexorna på skolan anordnade och idag var han på party i Folkets hus i Garpenberg. Han ränner!

I morgon blir det också nåt i Folkets hus, då ska vi dit alla 3, Hugo, Hedvig och jag!

Sedan så är det höstlov nästa vecka och då har jag tagit semester för att göra en massa saker, både själv och med familjen!

 

 

 

Stöld!!!!

Dottern ringde hem från Uppsala och berättade att hon glömt att sätta igång lyset på cykeln. Då hade en gammal gubbe sparkat till henne och skrikit åt henne att hon skulle ha lyset på! Senare på dagen så skulle hon cykla hem, då var cykellampshållaren stulen från cykeln....kanske gubben blev så sur att han följde efter henne och ville jävlas!!!!

Hallå!!! Vem då????

Alla säger att jag är så fin i håret nu när det växt ut litet. Det är grått och alldeles krulligt i nacken. Det är ju bara det att jag känner då inte igen den gamla kärringen jag ser i spegeln, vem fan är det????

Svett och spy!

Guuud, så jag svettas!!! Det rinner svett på min panna, kroppen är överhettad! Och så mellan svettningarna så håller jag på att frysa ihjäl!!! Det är så jä... hemskt! Läkaren sa att det kunde vara klimakteriebesvär, men det kunde också vara biverkningar från Letrozolen som jag äter eller implantatet jag får! Detta kommer väl att hålla på i några år till, ska ju få implantaten i två år! Hu!!!!

I dag har jag ätit hur mycket godis som helst...nåt slags överdoserande, så nu skulle jag kunna gå och peta fingrarna i halsen och spy, usch, så jag mår!!!! Det får jag ta igen i morron, då blir det en mils joggande i rask takt...minst!
Nu är det slut på frosseriet!!!!

Igår var syrran hit och övernattade här. Hon var till Folkan i Garpenberg på "Grassride" tror jag de hette. Nåt band med nån hon känner. Det hade varit pyttelite folk där, men de hade varit kanonbra. Tyvärr så hade jag ingen barnvakt och sen är det väl inte min sorts musik heller. Men det är ju synd att det inte kommer folk när det anordnas något!
Fast det förstås, det anordnas ju filmkvällar, och det är jag inte intresserad av för det är bara filmer jag redan sett och har i filmhyllan. Då går jag ju knappast dit. De kan väl ta nåt jag inte har sett!

Röntgensvaret!

I dag när jag hämtade posten ( vi har lantbrevbärare ) så hade jag fått svar från lasarettet. Jag var ju på röntgen av bröstkorgen för ett tag sedan. Vilken glädjande nyhet! Inga fler misstänkta tumörer kunde ses!!! Jag grät till och med en liten glädjetår! Vilket skönt besked det var! Jag hade intalat mig det värsta, som vanligt, för då kan det ju bara bli bättre!

Det är ju aldrig kul att gå och vänta på besked trots att läkaren inte trodde det var nåt, men nu är det klart för denna gång i alla fall. Nu väntar jag på att få komma till en sjukgymnast. Det stramar under armen på den sida jag blev strålad, och trots att jag kan använda armen så tyckte läkaren att jag skulle få några övningar för att öva upp armen igen.

Som ni förstår så kan det vara så att jag är tjatig och berättar samma sak om och om igen, men jag har inte mycket till minne och jag läser inte alltid tidigare inlägg, så då blir det kanske tjatigt! Det får ni stå ut med, för det får ju jag. Jag får stå ut med en människa som glömmer det som nyss sades och det jag nyss tänkte jag skulle göra! Min dotter Anna tycker att jag inte lyssnar när hon pratar, men jag har nog bara glömt! Så är det! Hoppas minnet kommer tillbaka nån gång.

En bra helg!

Det blev en rätt bra dag idag då! Först på förmiddagen joggade jag tre kilometer runt sligen och byn. Sen åkte vi till Avesta för att kolla på Malin och hennes lag när dom bowlade. De förlorade med 19 - 1 till slut! Inte så kul kanske!
Efter det åkte vi till en kinamatsrestaurang och smockade i oss god mat. Tog en efterrätt också för en gångs skull! Gott! Hedvig lyckades ha ner ett glas i golvet så det gick i kras!!!
Sedan for vi till Karlbo och fikade hos Per och Patricia. Hem kom vi när det nästan var läggdags för barnen. Gjorde en brasa och sitter och myser framför teven.

I går hade vi också en bra dag. Anton kom hit och lekte med Hugge först. Sedan packade vi ryggan, snörade vi på oss bra skor och gick en lång sväng i skogen. Hedvig tyckte vi skulle ta med en plastpåse ifall vi hittade nån svamp! Vi hittade massor, mest trattkantareller men även några stora gula kantareller. Att gå drygt sex kilometer på tre timmar...då förstår ni kanske hur mycket svamp det fanns! Ungarna tyckte det var kul, men Hedvig fick lite ont i benen.

"Rosa bandet" & Respekt!

 

 

 

Oktober månad är rosa bandet aktuellt! September var prostatcancermånaden. Lika viktiga båda två, även om prostatacancermånaden inte syns lika mycket ( tyvärr ).

 

Min son Hugo frågade mig idag om han kunde få min "rosa bandetrosett" som jag har på min jacka. De hade tittat på Lilla aktuellt i skolan och han var den enda i klassen som visste vad den betydde, sa han. Nej, det kan han inte, men däremot kan jag köpa en ny till dig, svarade jag...trodde väl inte att han var intresserad eller förstod vad den betydde! Där ser man.

 

Den rosa rosetten på bilden är nog förra årets rosett, för den nya har nåt slags mönster och inte "fingeravtryck".

 

 

 

Nåt jag tänkt på och som jag tror jag skrivit om tidigare är detta med storleken på oss, det vill säga våra kroppar och hur vi behandlas. Förra helgen var jag till Kupolen i Borlänge och shoppade. Jag tänkte på det då, att alla expediter var såååå trevliga och frågade om jag behövde hjälp, och behövde  jag det så hjälpte de gärna till. Det skulle ha varit för trettio kilo sedan, då fick jag en blick som med avsky vandrade över hela min kropp, och sedan inget mer, ingen hjälp eller möjligen ett. Hmmmpf, men här då! Typ!

Nåt liknande råkade dottern Anna och jag ut för i Uppsala. Vi var ner på stan och shoppade. Det finns flera gallerior där och vi "råkade" gå in i en av dem och upptäckte då att det var "den dyra" gallerian. Samma sak hände där; expediterna blängde på oss uppifrån och ner med avsky. Här handlar då inte vi, sa vi högt, satte näsorna i vädret och gick därifrån. Usch, så fult!

Då var det visserligen trettio kilo mindre men vi såg väl ut som bonnläppar!!!!

 

 

Respekt tack!

 

 

 

 

 

Kissa på sig?

I går var jag till Avesta Lasarett på röntgen av bröstkorgen. Tog lite komp från jobbet så slapp jag känna stressen att jag måste tillbaka! De satte in en slang i armvecket och berättade hur det skulle gå till. När de sprutade in kontrastvätskan så skulle det bli varmt i kroppen och så skulle det kännas som om jag kissade på mig, men det gör man inte, sa dom. När det var dags så kändes inget och så kändes inget, men plötsligt blev jag alldeles varm och så kändes det som jag kissade på mig! Guuuud, så obehagligt! Men - jag kissade faktiskt inte på mig!!!!

Det skulle ta minst en vecka tills svaret kommer. Jag har ju haft och har fortfarande ibland ont i lungorna ( tror jag det är ) på nätterna. Det gör skitont och jag kan inte sova då. Läkaren i Falun tyckte att det var lika bra att ta det säkra före det osäkra. Han trodde dock inte att det var nåt, i alla fall inte en strålskada på lungan, för då borde det göra ont hela tiden, sa han. Hoppas det inte är några nya förbannade tumörer bara. Så jag får vänta och vänta...det är vad livet går ut på ibland verkar det som!

Springandet/motionerandet har legat på is några dagar...jag har inte haft tid eller lust....men jag borde!!! Jag ska!!! Tar väl löpbandet en sväng när ungarna lagt sig.
På nåt konstigt vis är jag lite "mätt" nu när jag nått målet att orka en mil utan att stanna. Men jag vet att jag måste fortsätta. Jag har saker att se fram emot.

Just det; saker att se fram emot....när jag säger så kommer jag ofta på mig själv att fundera på framtiden typ; lever jag då, nästa jul, eller nästa sommar, kommer jag att få se barnen bli stora? Ja men det ska jag väl, det tänker jag i alla fall. Som jag sa till Magnus häromdagen; Om en läkare skulle säga till mig att jag bara har si eller så lång tid kvar att leva sen ska du dö, så skulle jag svara att: - Nä, det har jag inte tid med! Jag har så mycket jag måste göra och vara med på, så jag hinner inte dö nu!!!

Strålskada?

 

 

 

Så här såg jag ut under armen jag fick strålning! Det gjorde ont! Kändes som svår solbränna. Skinnet lossnade och jag fick som ett öppet sår. Fick nån slags gele´igt omslag att ha på, då kändes det bättre.
På tisdag ska jag till Avesta på röntgen av bröstkorgen. Leta efter strålskada eller andra hemska saker....hoppas de inte hittar nåt sånt! Prover skall tas i morgon, kreateninprover, varför vet jag ej, men så är det!

Folk frågar hur det är, och visst är det skönt att folk bryr sig, men jag orkar och vill inte vara sjuk nåt mer nu!!!! Jag vill vara frisk, jag vill vara som jag var förut! Jag vill inte vara en sjukdom! Jag vill inte vara cancer! Jag vill inte! Nog! Nog nu!

                            Helvetes jävla sjukdom!

...irritation!

Åh, jag är så trött på att vi inte får arbetskläder på jobbet. Barnen kladdar på våra kläder, vi sitter på golvet och kläderna slits. Vi måste se till att ha stövlar, regnkläder, varma vinterkläder i minst två uppsättningar eller ska man släpa hem allt varje dag? Man kan ju behöva dem hemma på sin fritid också!!!
Jag är så irriterad på att vi måste betala för maten på jobbet; visserligen är det bra pris och väldigt bra mat - men - barnen nyser, snorar och petar i vår mat, den hinner bli kall och ibland hinner man knappt äta upp!
Jag blir så irriterad på att min fritid inte är MIN! Vi måste gå på utbildningar på kvällar! På vår fritid alltså! Ja, men då ska man vara glad att arbetsgivaren satsar på oss och ger oss utbildning!
Jag är så irriterad på att inget blir gjort, vare sig här eller där!
Jag blir så irriterad på att inget längre är särskilt kul! Varför inte det då?

Jag inser att jag efter min halvårslånga sjukskrivning bara retar upp mig på massor av saker! Beror det på sjukdomen? Eller på nåt annat kanske? Jag kanske har fått ett annat humör, mitt tålamod kanske tryter, kanske jag fått insikt i hur det verkligen är...!!!!
Jag är trött på det här!!! Ja, men bli politiker då eller engagera dig fackligt!!! Jag har ingen lust med det! Det ska lösa sig ändå!!!!

 

 

 

Jag orkar inte vara den starka som klarar allt!!! För det gör jag inte!!!

Jag försöker, men ibland räcker inte det!

Som jag sa till en vän i dag: det syns inte utanpå hur det känns inuti!

 

 

Jag tror jag måste lugna ner mig!

 

 

1 mil!

 

 

 

 

 

Så här såg jag ut när jag kom hem efter joggingturen idag! Jag skulle springa ett varv runt sligen tänkte jag, men efter ett tag kände jag att det gick rätt bra, så jag tog ett varv till...och ett till...! Plötsligt hade jag sprungit sju kilometer. Äsch, vad sjutton...kan de springa Lidingöloppet idag, så borde väl jag kunna springa en mil. Jag var ju ändå så nära! Så jag fortsatte att springa. Det blev faktiskt en mil...utan att stanna!!!! Fan vad bra gjort av mig, det trodde jag aldrig att jag skulle kunna klara av! Men nu känner jag av benen, så i morgon kan jag väl inte gå! Usch då! Tur att det är "god" värk i alla fall. Slängde mig ner på vägen hemma sedan, för att pusta ut. Det känns så himla bra nu efteråt! Nöjd!

 

 

 

Sooool! Och solnedgångar!

 

 

I onsdags var jag till Falu lasarett och träffade läkaren Anders Cohen. En bra och rolig läkare, tycker jag. Det var han som opererade bort tumören sist. Han frågade hur det var och han besvarade mina funderingar om biverkningar som jag har upplevt. Han sa att biverkningar kan komma ett år ( eller mer ) efter behandlingarna. Jag ska få lite sjukgymnastikövningar, och han skulle skicka en remiss till röntgen av lungorna, då jag ju har ont i dem och inte kan sova på nätterna. Han trodde inte att det var några nya tumörer och inte heller strålskador, men för att vara på den säkra sidan så...!

Sjukgymnastik ska jag få för att det har börjat strama vid "strålarmen". Bra att sträcka ut senor och muskler då!

 

 

 

Jag älskar solupp- och nedgångar. Nedgångar ser och fotograferar jag oftast. I veckorna ska jag till jobbet och på helgen sover jag väl! Men ibland är himlen så vacker, som på dessa bilder.

Men snart blir det väl snö och andra vackra bilder! Vinterbilder! Hu!

 

 

 

Dessa två bilder är från samma tillfälle. Den nedre ser konstig ut; det övre rosa är när solen skiner på ett moln, men man kan tro det är mina fingrar eller nåt!

 

 

 

Jag tycker det är jobbigt att glömma saker, men läkaren sa att det hör till åldern också, inte bara genom alla behandlingar jag fått! Vaddå? Jag är väl inte gammal, eller?

 

Om det är fint väder i morrn så ska jag ut och jogga....så...nu vet ni det! Kram på er!!!!

 

 

 

Blackout?

Fick vi en blackout? Vad har vi ställt till med? Det tänkte jag först, men sen....woaw, vad kul!!! Inte så himla många i bekantskapskretsen som ska göra detta antar jag! Göra vad? Ja, ni... berättar väl sen nån gång!

Minne? Vad är det?

Jag har inte motionerat, läs joggat, så mycket denna vecka. Sist var i söndags, då jag fick till en runda på sju kilometer! Tyckte det var riktigt bra av mig. Sen kom arbetsveckan med sena dagar, utbildningar och naturligtvis halsont. Ungarna har insjuknat i feber, förkylning och halsont också! Det blev sena utbildningar via mitt arbete, som var riktigt roliga. Men jag kände att det var bäst att ta det lugnt ändå. Magnus och jag har varit ut och gått, ibland riktigt långt och länge, men inte så jobbigt ändå! Men jag känner att kroppen saknar joggandet, så måtte jag nu bli frisk snart!

 

 

Kolla lutningen på "Helvetesbacken"! Inte undra på att jag inte orkar springa hela backen upp, eller?

Borde köpa nya skor...jag fick pengar av mina syskon att köpa något för. Jag köpte en garderob/klädskåp som är skitsnygg. Men jag hade svårt att välja, så då fick det bli det jag behövde mest. Jag har joggingskor, men skulle behöva ett par nya som är riktigt utprovade till mig.

 

 

 

 

Här är två av mina barn när vi tog en skogspromenad i det fina vädret. Vi hittade en stor sten som Hugo klättrade upp på! Hedvig lyckades inte med det!

 

 

På onsdag är det dags för ett läkarbesök i Falun igen. Jag har skrivit ner en massa frågor till läkaren, om min sjukdom och mig själv. Jag har ont överallt och en massa konstigheter har hänt med min kropp. Jag vill veta!

Min hjärna fungerar fortfarande inte som den ska göra...jag minns inte vissa saker och måste skriva ner "allt"! Kan biverkningar komma så här långt efter? Jo, enligt broschyren jag fick om strålning och lika om cytostatikan. Sen är jag med i en grupp på nätet om bröstcancertjejer och den är helt suverän, för där får "man" mer svar än vad läkarna kan ge, där finns kvinnor som också drabbats av samma jävla helvetessjukdom som jag själv! Dom vet hur det är och det vet ju inte läkarna!

 

 

 

I dag kom "den förlorade" dottern hem, dvs hon som flyttat till Uppsala för att plugga. Hon försvann direkt med min bil. Skulle ut med en kompis på bio. Hmmm!

Men vi får väl träffas i morgon och på söndag hoppas jag! Kul att hon är hemma i alla fall!

 

 

 

 

Detta är jag och dottern Anna när vi hade 50-årsfest för Magnus och mig!

Lite suddiga?!?!

 

 

 

 

Fet träning?

Var ut och gick en sväng på kvällningen. Stannade till och pratade med svägerskan Irene. Hon har också gått ner i vikt, men med "viktklubb". Hon berättade vad hon väger nu och frågade vad jag väger och en massa annan viktprat. När jag gick därifrån sedan funderade jag på mig själv; jag vill egentligen inte gå ner så mycket i vikt, kanske fem, sex kilo bara. Det jag försöker är att hålla vikten nu och inte gå upp nåt mer än det jag gjort under cytostatika- och strålbehandlingen. Jag vill hålla mig i hyfsad form genom att röra på mig, jogga, gå stavgång, promenera och få njuta av vår underbara natur. Att orka röra på mig utan att behöva kämpa och att slippa känna det som första gången som jag och Gabriella skulle ut och jogga; efter femtio meter så trodde jag att jag skulle dö - men nu klarar jag att springa hur långt som helst känns det som....åtminstone fem, sex kilometer utan att stanna. I går sprang jag tre kilometer nerför backarna här, sedan vände jag och sprang uppför i cirka två och en halv kilometer. Kändes hur bra som helst, jag bara flög fram....Idag har jag förstås lite träningsvärk! Det botas med mer träning i morrn!

Motion och lite biverkningar!

Tror att jag börjar få sviter av cytostatikan och strålningen. Har ont i fötterna igen, men på ett annat sätt än tidigare. Smärtan flyttar ofta på sig också. Har ont och det stramar i armhålan där jag fick strålning. Känner mig himla trött EFTER jobbet. Kan inte sova på nätterna, måste upp var och varannan timme och kissa. Jobbigt! Jobbigt! Jobbigt! Ska ta denna natt och testa om jag kan sova bättre nu när jag är ledig!

 

 

I morse stack jag ut och sprang en sväng! Tänkte att jag skulle springa första kilometern så fort jag bara orkade. Satte av i full fart. Snart känner jag att mina byxor börjar åka ner. Måste sakta ner och knyta dem. Klart! Sätter så fart igen då jag hör en duns bakom mig. Vänder mig och kollar vad det är, när jag ser att det är min telefon som ligger där i gruset. Bara att stanna och plocka upp den. Puh! Inte trasig i alla fall, men lika bra att lägga ner snabbhetstestet! Telefonen åkte väl ur mitt flipbelt när jag "fipplade" med byxorna! Tar väl det en annan gång då!!!! Men ändå så sprang jag första kilometern på cirka 6,17 minuter. Nöjd med det trots allt!

I går så gick Patricia, min kompis och arbetskamrat, runt Dammsjön i Garpenberg. Vi kände oss lite förvillade då vi hört att Boliden gjort en ny väg runt sjön. Men det var ju inte bara den "nya" vägen ( grus ) som man går på, utan även den gamla asfaltvägen. Vi funderade om vi gått fel hela tiden, och vid en bit av vägen så såg man ju inte ens sjön ju. Till slut kom vi i alla fall fram; cirka 4,8 kilometer var det enligt min endomondo! Det blir nog fler gånger!

 

 

Detta är en morgon vid fem-tiden. Solen går upp över byn och det är ju så vackert!

 

 

Otrevligt folk!!!!

Blir så irriterad, igår var jag till stan en sväng, för att handla och göra lite ärenden. Måste det vara så att man ska kolla kvitton jämt? Det blir tamesjutton fel jämt! Var tex in på OK för att köpa glykol. Flaskan kostade 55 kr. Jag drog mitt kort och knappade in allt och okejjade. - Nä, nu blev det fel, det blev kontant, sa kassörskan. Du får göra om det!
Och det gjorde jag. När jag gick därifrån blev jag fundersam...jag okejjade ju köpet, hur blev det nu? Bäst att åka upp till banken och kolla läget. Jodå...110 kr var reserverade på kontot. Tillbaks till OK då. Nädå, det var inget fel och var det det så fick jag kontakta banken. Tillslut säger kassörskan att hon ska räkna kassan senare och stämmer det inte så hör hon av sig. Ja, ja, okej då tänker jag.
Visst, sen ringer hon och meddelar lite otrevligt att jag hade rätt. jag får tillbaks 55 kr om jag kommer in. Ska jag åka lite drygt en mil för att hämta det? Nä, dottern som redan är i stan hämtar dem.
Och sen när hon ( Anna ) ska in och hämta dem så är de lika otrevliga. Hmmm, "då måste ju kassörskan gå och hämta en likadan glykolflaska för att göra ett återköp på det som din mamma inte ville ha!!!" säger kassörskan sarkastiskt! Usch, dit åker jag inte igen om det inte är nödvändigt!!!! Fyyyy!!!!

Trött!

Hej och hå! Har nu arbetat i hela tre dagar sen semestern! Visserligen arbetar jag "bara" 80 %, men guuud så trött jag är. Jag vet inte om det beror på att det är första veckan efter semestern eller om det är efter detta helvetes halvår som gått. Har ju fått en massa behandlingar och nån gång måste väl tröttheten komma. Som kanske nu då! Men jag kämpar på ett tag till. Det var ju bara att ringa kirurgen i Falun om det var nåt! Vi får väl se!

Mitt hår har blivit riktigt långt nu, fast det är kort än, och så kommer det nog att förbli. Jag trivs i denna korta frisyr, men färgen....nä, jag väntar ett tag till, så får vi se sedan vad jag gör. Så det så!

Jag har fått en s.k. ganglion på handleden, eller...egentligen är det två. Man kan få det av överansträngning stod det när jag googlade det. Jag har ju klyvt en massa ved i sommar, och då har jag lyft tunga vedstockar som skulle klyvas. Förmodligen är det det som gjort att jag fått dem. Men nu tar jag det lite lugnt ett tag. Visserligen är det inget farligt, men ändå!

 

 

Min söta sommarHedvig!

 

 

 

 

Jag fotograferade en vacker sorgmantel. Det har funnits väldigt många vackra fjärilar denna sommar!

 

 

Nu är det väl knappt ett år kvar till semester igen, eller? Kanske lite julledighet senare?!?!

 

 

100-årsfest!

Vi har haft 100-årsfest här! Jag har ju fyllt 50 nyligen och Magnus fyller i november! Så vi slog ihop det och hade fest nu i stället! Vädret var bra, nästan alla bjudna gäster kom och det var ( enligt mig i alla fall ) jättetrevligt!

 

 

Som vanligt tog vi en syskonbild; Kurt, jag, Inger, Christer och Roland!

 

 

 

 

Anna fick äran att göra välkomstdrinken! Den såg och var jättegod!

 

Receptet:

 

1/2 dl honung

1 liter jordgubbar

1 lime

1 citron

75 cl vitt vin ( 1 flaska halvtorr )

1 st fruktsoda eller cider

 

Detta är för ca 10 personer.

 

 

 

Nästan hela gänget! Släkt, vänner och grannar!

 

 

 

 

Familjen:

Hugo, Hedvig, Anna, Magnus, Malin och jag!

 

 

Vi fick massor av fina presenter, men det tar vi kanske en annan gång!

Det var en kul och lyckad fest i alla fall.

Vi är nöjda!